Hendrik Möbus fall

SYNOPSIS: Dr. Pierce talar om Hendrik Möbus: Amerikas främsta politiska fånge. Herr Möbus blev nyligen våldsamt gripen av den amerikanska regeringen och sitter nu i amerikanskt fängelse trots att alla erkänner att han inte brutit mot någon amerikansk lag. Den amerikanska regeringen samarbetar glatt med den tyska regeringen för att få honom tillbakaskickad till Tyskland där han kan fängslas för att ha utövat yttrandefriheten. Hur lång tid kommer det att dröja innan även Förenta staterna får drakoniska "tankebrottslagar"?

===========================================

Sändningsdatum: 9 september 2000

av doktor William L. Pierce

God dag!

I vårt program förra veckan talade vi om den judiska kampanjen för att olagligförklara Politiskt Inkorrekt tal: så kallat "hattal". Som jag nämnde förra veckan är judarna naturligtvis inte de enda som försöker avskaffa Bill of Rights. Judarna är de främsta planläggarna och de huvudsakliga verkställarna, men de radikala feministerna tillhör deras mest nitiska allierade; det gör även homosexlobbyn. Varje grupp som i detta urflippade samhälle har förlänats speciella privilegier av regeringen - varje medlem av clintonkoalitionen - vill tysta alla som kan vara benägna att ifrågasätta vederbörandes grupprivilegier. Och sedan har vi de inbitna liberalerna, som verkligen anser att friheten att inte behöva ta anstöt av något som någon annan säger eller skriver är viktigare än yttrandefriheten.

Men judarna är de som planerar kampanjen, och massmedia är deras huvudsakliga vapen mot vår frihet. För två veckor sedan dog en 30-årig vit man, Eric Toews, i Tacoma i Washington efter att ha blivit svårt slagen, sparkad och stampad på av ett gatugäng från Tacoma bestående av mellan 15 och 20 svarta i vad till och med de lokala tidningarna beskrev som ett "spänningsmord". Nu är skälet till att Eric Toews slogs ihjäl av ett gäng svarta att de lokala nyhetsmedia noggrant undvikit att rapportera ett dussin andra ondskefulla och oprovocerade misshandelsfall av vita män som promenerat ensamma på Tacomas gator under den föregående månaden. Och skälet till att nyhetsmedia undvikit att säga någonting om de tidigare misshandelsfallen är att offren varit vita män och gängen svarta.

Ni förstår, nyhetsmedia i Tacoma väntade inte på att "hattal" skulle bli olagligt. De har redan rättat sig efter en egen regel mot "hattal", och vad skulle kunna vara mer "hatiskt" än att rapportera överfallen på vita män av ett gäng svarta tonåringar? Tacomas nyhetsmedia var bekymrade över att om de rapporterade överfallen, skulle lokala vita kanske vidtaga åtgärder för att skydda sig själva mot icke-vita. Åtminstone skulle nyheter om överfallen ha givit en del vita negativa känslor inför svarta tonårsgäng: nyheterna skulle ha "hetsat mot folkgrupp", såsom liberalerna gillar att uttrycka det. Med andra ord skulle detta att rapportera överfallen och att identifiera angriparna som svarta och offren som vita falla inom den allmänt vedertagna definitionen av "hattal". Så nyhetsmedia i Tacoma höll tyst om överfallen tills Eric Toews slogs ihjäl. Till och med då berättade Seattle Post-Intelligencer för sina läsare att polisen hade - citat - "inget skäl att tro att överfallen var rasligt motiverade". Sannerligen: inget skäl. Så ni förstår, polisen har också lärt sig att inte säga något som skulle kunna betraktas som "hattal" till och med innan konstitutionens Första tillägg avskaffats.

Eric Toews familj och vänner har inte sådan förståelse för polisens och medias attityd som de borde ha. I själva verket är de förbittrade: en vän, Jesse Kimmerling, sade rakt ut: "Detta skulle inte ha hänt om han hade känt till tidigare överfall." En av Erics arbetsgivare, Dan Zimmer, sade, och jag citerar: "Kanske skulle detta ha kunnat undvikas och Eric fortfarande ha varit med oss om han känt till att det inte var tryggt att gå ensam i det området, om polisen hade gjort befolkningen medveten om vad som pågick." - slut citat - Nåväl, jag vet inte, men innebörden i dessa uttalanden låter inte så välklingande. Jag tror att herr Kimmerling och herr Zimmer borde vara tacksamma över att vi ännu inte har en "hattalslag"; om vi hade det hade de suttit i knipa.

En förutsägbar konsekvens av polisens och medias ovilja att ta itu med de svarta gängattackerna mot vita i Tacoma är att de har spritt sig till andra samhällen längs nordvästra stillahavskusten. Förra veckan, den 31 augusti mellan 19.00 och midnatt, strövade ett gäng svarta tonåringar genom centrala Seattle, valde ut vita män på måfå och slog dem och rånade dem i minst sex separata överfall. Den mycket kortfattade rapporten om dessa överfall i Seattle Post-Intelligencer den 2 september nämnde mordet i Tacoma på Eric Toews och citerade en polistalesman som sade att överfallen i Seattle tycktes vara "efterapningsöverfall". Seattles andra större tidning, Seattle Times, lät bli att nämna rastillhörigheten hos både offren och angriparna i sin nyhetsbevakning. Det var det allmänna mönstret för den övriga nyhetsmedian, som beskrev gänget av angripare enbart som "unga män klädda i röda skjortor med rakade huvuden". Det förekom inget omnämnande av rastillhörighet, och många medborgare fick otvivelaktigt intrycket av denna beskrivning att angriparna var vita skinheads.

Jag ska berätta för er om ett annat sätt på vilket nyhetsmedia deltar i denna judiska kampanj mot så kallat "hattal", och det är genom att försöka övertyga de mer lättpåverkade medlemmarna av allmänheten att "hattal" redan är olagligt. Jag ska ge er ett hypotetiskt exempel: En medlem av Ku Klux Klan hamnar i slagsmål med en svart muslim om ett parkeringsutrymme, och en av de två dödas. När nyheten dyker upp i en etablerad tidning så är detta de två möjliga rubrikerna till den. Om det är den vite mannen som dödats av den svarte, kommer rubriken att lyda: "Man anklagad för mordet på parkeringsplatsen". Om det är den svarte som dödats av den vite mannen, kommer rapporten att bära rubriken: "Vit rasist anklagad för oprovocerat mord på svart man". Och det gäller inte bara tidningarna; jag nämnde i en tidigare sändning att när John King, en av de tre vita före detta straffångar som dödade en svart före detta straffånge genom att släpa honom bakom en pickup i Jasper i Texas, dömdes för fjolårets mord, tillkännagav NBC-ankaret Tom Brokaw domen på NBC Evening News med dessa ord, och jag citerar: "I Jasper i Texas fick rasisten dödsstraff idag." - slut citat - Det subliminala budskapet är att John King dömdes till döden för rasism, och inte för någon specifik brottslig handling.

Jag har sett uppenbarare fall av det här slaget av mediabedrägeri. En man distribuerar flygblad som har ett rasligt budskap genom att kasta dem från sitt bilfönster på gräsmattor eller infarter medan han kör genom ett villaområde. Rubriken till tidningsrapporten kommer att lyda: - citat - "Man arresterad och åtalad i samband med distribution av rasistiska flygblad." - slut citat - Det står klart vilket det budskap som den genomsnittliga lämmeln kommer att ta till sig av detta är. Det är inte att nedskräpning är olagligt; det är att distribution av rasistiska flygblad skulle vara olagligt. Nu så är tidningsfolket skurkaktigt, men de flesta av dem är inte dumma. När de gör något som detta är det avsiktligt. De avser att bedra. Och det är en mycket vanlig form av bedrägeri. Håll er ögon öppna när ni läser er tidning, så kommer ni själva att urskilja liknande fall.

Nu ska jag berätta för er om en mycket aktuell personlig erfarenhet som jag har haft i det här avseendet. Den är särskilt intressant, eftersom den inte bara illustrerar den aspekt som vi just talat om beträffande medias roll i kampanjen mot Första tillägget, utan den visar oss också regeringens roll i denna subversiva ansträngning. Liksom många av er vet, är dessa ADV-sändningar inte det enda medium jag använder för att nå allmänheten med mitt budskap. Jag använder också musik. Jag köpte i själva verket två skivbolag förra året, ett i Förenta staterna och ett i Sverige. Båda av dem publicerar och distribuerar motståndsmusik som når mestadels unga människor. För tre månader sedan hade jag besök av en ung tysk musiker som har gjort sig själv namnkunnig genom motståndsmusik i Europa. Han heter Hendrik Möbus, och han är 23 år gammal. Jag bjöd in honom för att bo här som min gäst och hjälpa mig att etablera nya marknader i Europa för mina skivor. Och det är vad han gjorde under 10 veckor. Han bodde här som min gäst, och vi talade om musikens roll i vår samlade ansträngning.

Hendrik är en extremt intelligent ung man, mycket seriös och helt hängiven vår kamp. När han var tonåring i Östtyskland försatte han emellertid sig själv i knipa. Vid 16 års ålder var han inblandad i ett mord. Nåväl, han ställdes inför rätta och dömdes som ungdomsbrottsling, och han avtjänade sitt fängelsestraff och använde sina fem år i fängelse till att räta ut sitt tänkande. Till sist släpptes han, och efter det hängav han sig själv åt sin musik. Men han var inte så diskret som han skulle ha kunnat vara: han började berätta för de etablerade tyska tidningarna vad han tyckte om saker och ting. Nu har det i Tyskland sedan 1945 varit olagligt att berätta för någon om vad man tycker om saker och ting, såvida ens föreställningar inte är Politiskt Korrekta. Det är vad som händer en när man förlorar ett krig: man förlorar sin frihet. Så den tyska regeringen sa till Hendrik att han skulle bli tvungen att knalla tillbaka till fängelset.

Hendrik beslöt att han helst inte skulle göra det; han skulle hellre fortsätta att producera och lansera motståndsmusik. Så han lämnade Tyskland och kom till Förenta staterna - legalt med pass och visum. Den tyska regeringen bad sedan clintonregeringen att arrestera Hendrik och skicka honom tillbaka till Tyskland så att han kunde sättas i fängelse för att han säger vad han tycker.

På dagen för två veckor sedan, när Hendrik lämnat mitt ställe för att köpa lite färskvaror, överfölls han av ett dussin av herr Clintons hemliga poliser, vilka tryckte upp en pistol i hans öra, drämde hans ansikte i plåten på bakdelen av en bil så hårt att det blev märken i färgen efter hans tänder, vred om hans arm bakom hans rygg med sådan kraft att de bröt den, och släpade iväg honom. Hendrik är en tystlåten, skinntorr och icke-våldsbenägen intellektuell. Han var obeväpnad och gjorde inget som helst motstånd när han arresterades. Och ändå bröt de hans arm.

Och de federala poliser som arresterade honom visste vad han arresterades för. De hade kopior av utlämningsansökan. De visste att hans påstådda brott helt enkelt var att han talat med pressen i Tyskland. Och ändå bröt de hans arm när de arresterade honom. Och sedan, innan Hendrik kunde kontakta mig eller en advokat, stack de upp ett papper i ansiktet på honom och sa åt honom att skriva under det. Det skulle göra saker och ting mycket lättare för honom sa de. Hendrik, som hade svåra smärtor av sin brutna arm och inte riktigt förstod situationen, skrev på en överenskommelse att inte bestrida deportering till Tyskland för att han överskridit sitt visums giltighetstid. Det var ett misstag, men jag tror att det kan göras ogjort så att regeringen inte kan kortsluta utlämningsprocessen med en deportering.

Jag ska berätta för er varför clintonregeringen hellre vill deportera Hendrik än att försöka utlämna honom, och varför jag föredrar att bestrida en utlämning istället för en deportering. Skälet till att regeringen föredrar deportering och vi föredrar utlämning är att de saker som Hendrik gjorde i Tyskland och som resulterade i utlämningsansökan inte är olagliga i Förenta staterna. I Förenta staterna är de konstitutionellt skyddade aktiviteter. De flesta amerikaner förstår inte att tyskarna saknar yttrandefrihet; vi tog ifrån dem deras frihet och påtvingade dem en ockupationsregim från vilken den rådande tyska regeringen stammar. Den rådande tyska regeringen skulle föredra att ha det på så sätt att de flesta amerikaner förblir omedvetna i denna fråga. Och de flesta amerikaner förstår heller inte att deras regering i Washington kollaborerar med den tyska regeringen för att straffa tyskar som säger vad de tycker. Clintonregeringen skulle föredra att det förblev på så sätt att de flesta amerikaner förblir okunniga om deras regerings sanna attityd mot yttrandefrihet.

Jag vill använda Hendriks fall för att exponera den amerikanska regeringens totala hyckleri när det handlar om yttrandefriheten. För detta syfte är lyckligtvis Hendriks fall av enormt allmänintresse i Tyskland nu. Den tyska allmänheten fascineras av det faktum att en 23-årig tysk har arresterats och misshandlats av den hemliga polisen här för att ha fällt ett Politiskt Inkorrekt uttalande i Tyskland. Jag har redan givit tre större intervjuer åt Tysklands största TV-bolag under de senaste åtta dagarna, och om det tyska intresset kring Hendrik fortsätter kommer den kontrollerade median i det här landet att få det svårt att ignorera den främsta fråga som är inblandad: nämligen att den rådande amerikanska regeringen, som medan den låtsas att den stödjer yttrandefrihet i själva verket sympatiserar med repressiva lagar av det slag som judarna lyckats påtvinga tyskarna, så att de kan fortsätta att använda Tyskland som en guldkalv åt Israel utan att tyskarna kan klaga över det.

Föreställ er detta: En jude i Saudiarabien arresteras för att ha burit en skyld som lyder "Mohammed var en sängvätare". Juden flyr från den saudiarabiska polisen och kommer till Förenta staterna. Saudiarabiska regeringen begär att vår regering arresterar honom och återför honom till Saudiarabien för att ställas inför rätta för helgerån. Kan ni föreställa er den sortens samarbete från clintonregeringens sida? Kan ni föreställa er Madeleine Albright skicka ut sina knektar för att fånga in juden, knäcka hans arm under förloppet och lämna över honom till saudiaraberna så att de kan hugga av hans huvud på offentlig plats i Riyadh? Kan ni ens föreställa er det? Men när den tyska regeringen begär utlämningen av en ung tysk musiker som komponerar det slags musik och säger det slags saker som judarna och liberalerna inte tycker om, snubblar clintonregeringen över sig själv i sin iver att hjälpa den tyska regeringen med att straffa den unge man som blott gjort vad varje amerikan är fri att göra. Clintonregeringen och de judiska mediamogulerna kommer att berätta för er att de tror på yttrandefrihet, men jag ska berätta för er att det är vad de gör snarare än vad de säger som avslöjar för oss vad de verkligen tror på. Ämbetsmännen i clintonregeringen svär en ed att försvara Förenta staternas Konstitution från alla fiender, utländska och inhemska, men i själva verket är de själva Konstitutionens största och farligaste fiender.

Och den judiska median har brukat samma slags avsiktliga bedrägeri i sin rapportering av Hendriks arrestering som de brukat i praktiskt taget varje annat fall där ideologiska frågor är inblandade. Än så länge har inte en enda mediarapport i Förenta staterna fokuserat på det faktum att den tyska utlämningsbegäran bara anförde så kallade "brott" i Tyskland som inte är brott i Förenta staterna. Inte en amerikansk tidning hade en rubrik i stil med: "Tysk musiker arresterad i Förenta staterna för att ha gjort Politiskt Inkorrekt musik och Politiskt Inkorrekta pressuttalanden i Tyskland." Rubriken i Washington Post den 29 augusti var, och jag citerar: "Nynazistisk rymling infångad i West Virginia." Och inledningsstycket i Washington Post lyder, och åter citerar jag: "Efter att i hemlighet ha spårat en tysk nynazistisk rymling under hans färd... till West Virginia, har den amerikanska polismakten arresterat den dömde mördaren i närheten av den 200-tunnland stora fastighet som tillhör den vite separatisten William Pierce, författare till The Turner Diaries, tillkännagav myndigheterna igår." - slut citat -

Nu så kan ni läsa de finstiltare delarna för mer information om arresteringen, men det budskap som kommer att fastna i sinnet på den genomsnittliga tidningsläsaren är vad som finns i rubriken och i inledningsstycket: Hendrik arresterades för att han var nynazist, och även för att han är en mördare på flykt. Mönstret var det samma i andra amerikanska media. Associated Press' berättelse, också den 29 augusti, hade rubriken: "Tysk nynazist på flykt arresterad i West Virginia." Rapporten i West Virginias dödligt liberala Charleston Gazette nästföljande dag - det vill säga den 30 augusti - hade rubriken: "Polisen fick fatt på nynazist i Lewisburg."

Återigen betonar jag att inte en enda rapport om Hendriks arrestering i gängse media fokuserar på det faktum att han bara arresterades för vad han sagt i Tyskland. Istället antydde de alla att hans verkliga brott var att han var nynazist och att det är fullständigt förnuftigt att arrestera människor för det i Förenta staterna. Och givetvis drog de fram villospåret med hans ungdomsbrott och försökte sedan att förknippa föreställningarna om "mördare på flykt" och "nynazist" i sinnet på läsarna. Och inte en enda av dem - inte en enda - nämnde att de amerikanska poliserna bröt hans arm när de arresterade honom, trots det faktum att han var obeväpnad, inte erbjöd något motstånd och inte troddes vara våldsam eller aggressiv. Och jag bör nämna i detta hänseende att Hendrik undersöktes av en läkare efter arresteringen, fick sin arm röntgad och konstaterad vara bruten av läkaren - men inte ett ord om detta dök upp i gängse media här. De ville inte att allmänheten skulle känna någon sympati med en "hattalsbrottsling". Föreställ er återigen vad de skulle ha sagt om en bruten arm i det hypotetiska fallet med en jude som begår helgerån i Saudiarabien. Ni skulle aldrig få höra något slut på det. Det skulle ha blivit en ny Elian Gonzales-historia, med TV-sända bilder på blåmärkena och svullnaderna, med uppdateringar varje timme om hans tillstånd framförda av fängelseläkaren och så vidare, dag efter dag. Men i Hendriks fall, inte ett ord.

Nåväl, jag hoppas att jag har framfört min poäng att vaken politikerna i clintonregeringen eller mediamogulerna verkligen tror på yttrandefriheten, och att de ljuger när de säger att de gör det. De tror bara på yttrandefrihet för de människor som de håller med ideologiskt, de människor vars intressen är samma som deras. Och de vill definitivt inte att människor som inte håller med dem ska vara i stånd att uttrycka sig själva. Det är därför som de driver på så hårt nu för så kallade "hattalslagar" och försöker få lämlarna att tro att de redan kan åtalas och skickas i fängelse för att säga någonting som är "rasistiskt". Det är därför som clintonregeringen så entusiastiskt kollaborerar med den tyska regeringen för att förfölja tyskar för Politisk Inkorrekthet.

Mitt mål med att berätta alla dessa saker för er är att göra er uppmärksamma på den fara som vi står inför på grund av dem som vill ta ifrån oss vår frihet och försöka sporra er till att tala ut själva och göra andra uppmärksamma. Mitt mål är inte att avskräcka er eller få er att känna att allt är förlorat på grund av att de krafter som riktas mot vår frihet är så mäktiga. Så låt mig avsluta vårt program idag med en positiv anmärkning. Den tyska regeringen är inte desperat att statuera ett exempel av en 23-årig kille som talat ut i media för att regeringen är säker på att den har historien på sin sida. Tvärt om är den tyska regeringen livrädd för honom - och tusentals andra som han. Den tyska regeringen känner instabiliteten i luften. Den vet att hela den struktur på vilken dess makt vilar är rutten. Den är rädd för meningsskiljaktigheter, rädd för vart skiljaktigheterna kan leda.

Och clintonregeringen och judarna bakom regeringen är rädda för oliktänkande av exakt samma skäl. De skickar inte SWAT-grupper av skjutglada torpeder efter en skinntorr och obeväpnad 23-årig musiker med Politiskt Inkorrekta föreställningar och bryter av hans arm för att de är fyllda av tilltro till den historiska oundvikligheten i militant homosexualitet eller allt vad clintonregeringen nu står för.

Det gör det för att de är rädda. Låt oss hjälpas åt att besanna deras mardröm.

Tack för att ni varit med mig idag igen.

¥ ¥ ¥ ¥ ¥

Rädda vår frihet.

Jag skickar ut texten till mina sändningar varje vecka till er för att ni bett om det. Jag har aldrig bett om något i gengäld från er - tills nu.

Jag vill anlita den bästa utlämningsadvokat som jag kan finna för att bestrida clintonregeringens ansträngning att lämna ut Hendrik Möbus till den tyska regeringen. Ett av mina skäl till att göra detta är att anser att Hendrik inte borde fängslas för att han säger vad han tror på, varken i Tyskland eller i Förenta staterna. Ett viktigare skäl är emellertid att jag vill göra en så stor affär av detta som jag kan beträffande clintonregeringens hyckleri kring Första tillägget. Jag vill gnugga regeringens tryne i dess eget hyckleri.

Jag har redan lämnat in en ansökan om politisk asyl för Hendrik i syfte att förhindra Immigrations- och naturaliseringsverket från att deportera honom.

Vad jag vill av er är att hjälpa till med de rättsliga utgifterna för att bestrida Hendriks utlämnande, som lätt kan överstiga 100.000 dollar. Jag kan inte betala hela kostnaden själv. Med er generösa hjälp, kan jag emellertid göra det. Vänligen sänd den största donation ni kan till National Alliance, POB 90, Hillsboro, VW 24946. Vänligen skicka den redan idag; jag måste agera snabbt i detta fall. Skriv längst ned på er check: "Hendrik's Defence Fund".

Tack.

William Pierce