Jag säger alltid till dem att, nej, min bok är inte vad som fick Timothy McVeigh att spränga FBI-byggnaden i luften; det är vad den federala myndigheten gjorde i Waco i Texas två år tidigare som förorsakade bombningen. Det var morden på alla dessa kvinnor och barn i Mt. Carmel Church av clintonadministrationen som fick Timothy McVeigh att besluta sig för att någon var tvungen att slå tillbaka mot en tyrannisk och mordlysten regering. Någon var tvungen att skicka politikerna och byråkraterna i Washington ett budskap om att det finns amerikaner som inte tolererar sådant beteende. Och jag anför detta bevis för dessa mediamänniskor: Timothy McVeigh begav sig till Waco under FBI:s belägring av St. Davidskyrkan och uttryckte sin vrede för andra människor som fanns där. Och när han dömts till döden av clintonregeringen berättade Timothy för rätten varför han hade bombat den federala byggnaden. Han berättade för rätten att de federala myndigheterna, genom att föregå med exempel av terrorism mot sina egna medborgare, provocerade fram kontraterrorism mot regeringen.

Nåväl, dessa mediamänniskor visste naturligtvis redan dessa saker, men de rapporterar dem inte. De skyller inte bombningen på clintonregeringen. De älskar clintonregeringen. Det är deras slags regering. Bill Clinton är deras typ av kille. Janet Reno är deras typ av karlaktig feminist till justitiekansler. Och alla de människor som regeringen brände och skjöt till döds i Waco, ja de räknas egentligen inte. De var bara en drös knäppskallar; de var inte ens liberaler. De var inte en del av det underbara TV-samhället, vårt konsumtionssamhälle, vår clintonera, vårt känna-sig-väl-till-rätta-samhälle. De ville bara bli lämnade i fred, och människor som vill bli lämnade i fred är farliga. Man kan inte lita på dem. Det är helt ok för regeringen att döda dem.

Mediafolket kommer hur som helst inte att klandra de federala myndigheterna, som de identifierar sig med, för bombningen i Oklahoma City. De skulle mycket hellre skylla den på mig och på min bok, eftersom min bok förutsäger tilltagande terrorism i Amerika och förklarar varför den kommer att tillta. Och förklaringarna i min bok är inte Politiskt Korrekta. Min bok är inte i samklang med clintoneran. Jag är en sådan som vickar på båten, och det är människor som, liksom jag, är missnöjda med mer mångfald och mer feminism och mer homosexualitet och mer mångkultur och mer regeringsintrång i våra liv, som är farliga, som är ett mot allt som mediafolket håller kärt.

De intar samma attityd mot den musik som jag distribuerar genom mitt skivbolag Resistance Records. Det är motståndsmusik. Den motsätter sig allt som clintonregeringen och mediamänniskorna står för. Och deras ståndpunkt är att min musik är ansvarig för det våld som unga människor ofta är inblandade i. De säger att min musik är ansvarig för den vrede som så många unga amerikaner känner.

Och jag säger till dem att, nej, det är inte min motståndsmusik som gör unga amerikaner arga. Det är förhållandena runtomkring dem, de förhållanden i vilka de är tvungna att leva, som gör dem arga. Det är de alienerande förhållandena i vårt samhälle, i våra städer, i våra skolor, som gör unga människor arga. Det är att tvingas gå i skola med icke-vita, tvingas att leva i en allt mer icke-vit omgivning, som gör unga människor arga. Det är att se deras arv stjälas från dem som gör dem arga.

Allt av detta förefaller klart nog för mig, men mediafolket låtsas att de inte förstår. Hur skulle någon inte kunna tycka om att gå till skolan med svarta? En sådan kulturellt berikande upplevelse! Hur skulle någon inte kunna tycka om att växa upp i de mångkulturella kloaker som våra städer förvandlats till? Hur skulle någon kunna invända mot att få sitt arv stulet när det är för en sådan god sak: den tilltagande feminismens, homosexualitetens och Amerikas icke-vita majoritets sak? Nej, nej, det skulle inte kunna vara dessa saker som alienerar unga människor, eftersom allt detta är goda saker. Det måste vara min musik — eller kanske våldsamma dataspel, vad som helst utom det clintonistiska svineri som mediafolket hjälper clintonregimen att köra ner i våra halsar.

Ni förstår, dessa mediamänniskor kan verkligen inte föreställa sig varför utsikten av ett icke-vitt Amerika; ett rasblandat Amerika; ett kaffefärgat tredje världenliknande Amerika av svarta basketspelare och rapmusik och “high-fives” [övers. anm: en triumfgest] och ebonics [övers. anm: den speciella svarta slang som allt mer börjar få status som ett officiellt språk eller dialekt] skulle förarga någon. De kan helt enkelt inte föreställa sig det. Ta en titt på Newsweek denna vecka. Den har en bild på hur dessa sjuka medialiberaler vill att det 21:a århundradets Amerika ska se ut. De vill verkligen att det ska vara ett Amerika utan vita människor. Newsweek ägs givetvis av ett judiskt företag, Washington Post Company, med den representerar tämligen väl vad alla mediamänniskor, icke-judar likväl som judar, tycker. Och de tror att det är så alla andra borde tycka. De förstår inte varför deras vision av Amerika skulle göra unga människor arga. Så det måste vara min musik. Det måste vara människor som jag som gör unga amerikaner arga genom att tillhandahålla dem Politiskt Inkorrekt musik.

Jag berättar för mediamänniskorna att syftet med motståndsmusik inte är att alienera eller förarga unga människor; istället är det för att ge dem en förnuftig förklaring till deras alienation och en måltavla för deras vrede. Det är för att förklara för dem varför de är alienerade; det är för att hjälpa dem att förstå orsakerna till deras alienation genom att visa dem vilka och vad som är ansvarigt för de alienerande förhållandena omkring dem. Syftet med motståndsmusik är att rikta deras vrede utåt, mot ett rättmätigt mål, så att deras vrede inte blir självdestruktiv utan istället kan hjälpa dem genom att hjälpa vårt folk.

Men när jag säger något som detta till en mediamänniska får jag bara ett tomt leende tillbaka. Vad jag säger går antingen inte in för att det ligger på en allt för fjärran våglängd, eller så fjärmar han sig medvetet från mig eftersom han vet att om han verkligen skulle korrekt rapportera vad jag berättar för honom skulle behöva leta efter en ny karriär inom kort. Jag är benägen att tro att i de flesta fall gäller det förstnämnda: åtminstone i fallet med de vanliga knegande reportrarna och skribenterna.

Mediamogulerna, de som dikterar partilinjen, ljuger avsiktligt, men mediamänniskorna där nere tenderar att vara en höggradigt socialiserad grupp, mycket beroende av sitt samspel med sina jämlikar. Jag tror inte att de ens är förmögna till oberoende tänkande. De kan bara tänka som en grupp. Var och en av dem kan bara tänka det som de andra tänker. Om man sätter en av dem i ett rum för sig själv någonstans, kommer hans hjärna att helt enkelt stängas av till dess att en till mediamänniska kommer in i rummet. Det är kanske på det sättet som folk tenderar att vara som uppfostrats på dagis där de alltid varit omgivna av andra barn när de varit väldigt små.

Det är som det är. Vare sig mediamänniskorna avsiktligt förvränger och skruvar på den verklighet de presenterar för allmänheten eller gör det medvetet, är det verkligen ett stort problem för oss alla. De flesta amerikaner är nästan helt beroende av massmedia — TV, radio, tidningar och tidskrifter — för allt de vet, eller tror de vet, om världen utanför deras egna grannskap. Och när den synen på världen förvrängs, falsifieras, så får vi svårt att fatta riktiga beslut och handla på ett sätt som är förenligt med våra intressen som ett folk.

Det finns andra sätt att lära sig om världen utöver att titta på TV, naturligtvis. Man kan hitta nästan allting genom att använda Internet som ett eftersforskningsverktyg. Genom att lära sig var man ska leta och hur man läser kritiskt, kan man komma ganska väl runt mediakontrollanterna — vilket är skälet till att de arbetar så hårt nu för att försöka bygga upp allmänhetens stöd för deras ansträngning att kontrollera Internet också, så att de kan censurera det. De vill skydda oss från pornografi och terrorism, berättar de för oss. Vad de verkligen vill göra är att skydda oss från sanningen, för om de flesta amerikaner hade något hum om sanningen, skulle mediamogulerna vara tvungna att börja simma mot Israel för att rädda sina skinn.

Nåväl, vad allmänheten beträffar är allt av detta tämligen irrelevant. Att förvänta sig att allmänheten skulle läsa något kritiskt eller lära sig hur man använder Internet för efterforskning är bara en önskedröm. Allmänheten kan tänkas använda Internet för att handla on-line, men för 99 procent av dem är det allt. De flesta av dem kommer alltid att få sina nyheter och sina föreställningar från den enklaste källan, som är TV, och de kommer att tro på vad de ser på skärmen och vad Tom Brokaw eller Peter Jennings eller Dan Rather säger åt dem att tro på.

Är det viktigt? Är det verkligen viktigt vad dårar tror på?

Jodå, det är viktigt. Till att börja med har vi fortfarande ett galet system där det som soffpotatisarna och lämlarna tror har ett stort inflytande på den offentliga politiken och på typen av regering i Washington. När onda män vars intressen står i diametral motsats till vårt eget folks intressen är i stånd att bestämma vad väljarna ska tro på, så är det en fråga som berör oss. Det är roten till de flesta av våra problem idag, detta medvetna bedrägeri mot väljarna av mediamogulerna.

Men även om soffpotatisarna inte tilläts att rösta, skulle vi fortfarande bry oss om vad de trodde. Vi kan ofta hysa förakt mot människor som inte kan tänka själva och som är så lätta att vilseleda, men faktum är att de utgör vårt folks stora massa, och om vi vill få ett verkligt friskt samhälle igen så behöver vi få till och med sportfånarna att skaffa åtminstone en rudimentär förståelse för vad som händer i världen idag och varför. Vi vill att åtminstone den stora massan av vårt folk ska stöda vårt samhälles mål.

Det ligger hur som helst i framtiden. Låt mig ge er ett mycket specifikt exempel på hur massorna i Amerika luras idag. Jag är säker på att ni kommer ihåg massakern i Columbine High School i Littleton i Colorado i april. Jag har redan talat om det utförligt i tidigare sändningar. Den vinkling som mediamänniskorna omedelbart försökte ge massakern var att de två mördarna var nynazister av något slag, eller att de åtminstone var vita rasister som avsiktligt hade utsett svarta elever till måltavlor. Och de gav den denna vinkling i vetskap om att en av mördarna var jude — knappast den nynazistiska typen — att endast ett av de 13 offren var svart och att båda mördarna var uttalade antirasister som berättat om hur de ville mörda vita rasister. Och det har varit denna vinkling som fastnat i allmänhetens sinnen, trots att fakta funnits tillgängliga, inte bara på Internet utan till och med i en del vitt och brett distribuerade tryckta media. Det är TV som gör ett varaktigt intryck på den genomsnittlige sportfantasten, inte de nyheter som finns på insidan av New York Times.

Till och med nu när utdrag börjar dyka upp i Time ur transkriptionen av en video som de två mördarna gjorde innan massakern, tror de flesta soffpotatisarna fortfarande att de var nynazister, eftersom det är vad Tom Brokaw och Peter Jennings och Dan Rather berättade för dem i april och har antytt ända sedan dess. Vi behöver få dessa nynazister under kontroll. Vi behöver nya “hatbrottslagar”. Det är massmedias budskap. Till och med när den video som mördarna gjort nu blivit offentlig kan man fråga de flesta sportfanatiker: “Hallå där, kommer ni ihåg de där två nynazisterna som skjöt alla barnen i Columbine High School?”, och de kommer att svara: “Japp, jag kommer ihåg dem.” Vilket bara visar att det är mycket lättare att lura människor än att ta dem ur vanföreställningar.

Inte desto mindre är den video Klebold och Harris spelat in mycket intressant, eftersom den knyter an till en del andra frågor som jag kommenterat. En av de första sakerna som slog mig när jag läste transkriptionen från videon med de två mördarna som spelats in i Klebolds källare, var det uttalande som var och en av de två mördarna fällde i något skilda ordalag och som gick ut på att de hatade alla: “Det är människor som jag hatar”, sa Klebold. Det påminde mig om en sak som romaren Tacitus skrev om judarna under det första århundradet för mer än 1900 år sedan, och jag citerar: “De hatar hela mänskligheten, utom sina judiska fränder.” Så skrev Tacitus.

I synnerhet kristna tycktes hatas av de två mördarna, och de gjorde ett antal obscena och förnedrande kommentarer om de av deras skolkamrater som var kristna och som de avsåg att döda. Är detta något som Klebold lärde sig från sin judiska mor? Vi vet faktiskt inte, och vi kommer definitivt inte att få veta det av Tom Brokaw. En sak som står klart av deras video att döma är emellertid den nästan totala känslan av alienation som de två mördarna kände. De hatade verkligen världen.

Nu så lärde de sig definitivt inte det hatet genom att läsa någon av mina romaner eller genom att lyssna på den motståndsmusik som jag distribuerar eller från att ha besökt någon av mina hemsidor på Internet eller ens genom att ha spelat våldsamma dataspel — men ändå har judiska grupper och en stor del av media försökt övertyga allmänheten om att de gjorde det. I själva verket finns det en del trendmedvetna människor därute som lätt går på denna teori. Det finns människor i Amerika — vita människor — som verkligen tycker att saker blir bättre och bättre i takt med att de blir mer “olika”, mer och mer kaotiska, mer och mer mångkulturella, mer och mer judiska. De kan inte föreställa sig varför unga människor skulle vara mer troliga att alieneras och växa upp rotlösa under clintoneran. Vad jag menar är att det ju inte skulle kunna vara feminismen och homosexualiteten och rasblandningen och den federala regeringens beteende — alla dessa saker som ju bara är helt underbara — så det måste vara dessa hemska heterosexuella vita män som producerar hat på Internet och skriver hatiska romaner och distribuerar hatisk musik.

Hur som helst så ligger värdet i den video som Klebold och Harris gjorde, och skälen till att ni borde läsa transkriptionen på Internet eller åtminstone läsa utdragen i Time denna vecka, i att den tillhandahåller en fruktansvärt illustrativ bild av alienationens djup och vredens intensitet inom många unga amerikaner idag. Och håll i sinnet att Klebold och Harris inte var min typ av unga amerikaner.

De hade inga friska rasliga känslor, ingen förståelse för vad som skedde med deras värld. En av dem var jude. Och ändå var de fullständigt alienerade. Sjukheten runt omkring oss — den liberala, judiska, feministiska jämlikhetsfanatiska sjukheten — fördärvar alla. Den video som Klebold och Harris gjorde kommer att övertyga er, om ni inte redan var övertygade, om att den värld unga amerikaner växer upp i är djupt onaturlig och sjuklig. En del anpassar sig till den mer eller mindre, men ett växande antal gör det inte. Istället blir de alienerade, och de fylls av vrede, och under åren framför oss kommer priset att bli högt.

Denna Klebold-Harris-video som blivit offentlig nu är en lyckträff. Den ger ett uppmärksamt fåtal möjlighet att se en del av de bevis som de inte skulle ha sett annars. Den är emellertid inte trolig att sjunka in i sportfånarnas medvetanden, eftersom den inte kommer att få den intensiva uppmärksamhet i TV som originalhistorien fick. Många soffpotatisar kommer fortfarande att tro att Klebold och Harris var nynazister som lärde sig att hata från Internet och från att lyssna på fel slags musik. Och således kommer de flesta amerikaner fortfarande inte att ha ett hum om varför fler och fler unga amerikaner blir intensivt alienerade och förargade. Och när de inte har någon förståelse kommer de inte att vara troliga att utöva några påtryckningar mot regeringen för att förändra saker i rätt riktning. Och det är så som mediamänniskorna vill ha det. De tycker om hur saker och ting sker nu, och de avser att fortsätta beskydda väljarna från sanningen.

Hör här! Att befinna sig i branschen för motståndsmusik har givit mig ett till och med bättre tillfälle än tidigare att tala med unga amerikaner. När jag berättar för er att deras alienation och vrede växer, vet jag vad jag talar om. Det finns hundratusentals unga vita amerikaner som inte skulle vilja något hellre än att sprätta upp halsarna på de människor som gjort deras liv syfteslösa och meningslösa. Man kan inte bygga tillräckligt med fängelser för att inhysa dem alla. Man kan inte bli trygg genom att driva igenom nya vapenkontrollslagar. Den vrede som byggs upp nu kommer att finna ett utlopp. Mitt mål är att hjälpa vreden att finna den rätta vägen, en konstruktiv väg. Inte Klebolds och Harris väg, definitivt inte, utan en väg som inte desto mindre kommer att resultera i en mängd uppsprättade halsar; halsarna på de människor som avsiktligt förstört vår värld, stulit vårt arv och gjort sitt yttersta för att hindra det amerikanska folket från att lära sig sanningen och hela sig själva.

Vi kommer att helas. Vi kommer att bli renade. Vi kommer att bringa sanningen till vårt folk trots den kontrollerade median. Vi kommer att ta vårt arv tillbaka. De unga människor som lyssnar på motståndsmusik kommer att bli vår befrielsearmés förtrupp. Ve dem som försöker ställa sig i vår väg!

Vidare läsning:

Cornelius Tacitus, The Histories, Book 5

— — — — —

Översättarens tillägg:

I den fortfarande aktuella kampanj mot vad medierna kallar för “hotet mot demokratin” som inleddes den 30 november 1999 med att de fyra stora svenska dagstidningarna publicerade ett identiskt reportage som inkluderade uthängningar av människor som de stämplat som “nynazister”, anförde de samma lögner om morden i Columbine High School som doktor Pierce redogjort för ovan. Vi kan vara övertygade om att de visste vad de skrev om och att lögnen var lika medveten som den amerikanska medians. När svensk media gör en sådan här kupp har de naturligtvis gjort en omfattande faktaresearch och gått till botten med allt bakgrundsmaterial. Ur Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet den 30 november 1999:

“Axelsson var en begåvad elev och kunnig datalärare vars värsta brott var en stöld under gymnasietiden. På samma sätt förvandlades 18-årige Eric Harris och 17-årige Dylan Klebold i Littleton i USA från okända skolpojkar till massmördare. I april i år firade de Hitlers 110-årsdag genom att skjuta ihjäl 12 av sina klasskamrater samt en lärare.”

Media visste mycket väl hur det låg till, och de ljög.

Ytterligare ett exempel från Aftonbladet visar ännu tydligare hur man medvetet får lögnen att te sig som sanning och tvärt om. På Folktribunens hemsida, http://www.folktribunen.com, avslöjas mediatricket:

“Arrogant lögn i Aftonbladet. Aftonbladet har ännu en gång visat att man inte skyr några medel för att uppnå ett av sina mest omhuldade syften; ett mångkulturellt, homosexuellt Sverige, där yttrande- och åsiktsfrihet är bannlyst. Den 28 november kan man nämligen läsa om ännu ett ‘nazistdåd’, men denna gång i Norge. Några ynglingar hade överfallit och knivskurit en 17-årig flicka och bland annat ristat in ett hakkors på hennes lår. Vad man ‘glömde’ nämna var dock att 4 av 5 gärningsmän var av ‘utenlandsk opprinnelse’, för att citera norsk media. Jämför själv följande två versioner av samma händelse:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/9911/28/nazi.html samt

http://www.vg.no/pub/vgart.hbs?artid=2636596

(991209) FOTNOT. Upprörda läsare som har kontaktat Aftonbladet har fått undanflykter till svar. Därför ber vi läsaren att särskilt uppmärksamma följande:

1. Artikeln i Verdens Gang är från 27 november.
2. Artikeln i Aftonbladet är från 28 november.
3. I Aftonbladets artikel hänvisas det uttryckligen till Verdens Gang som källa.”

Låt oss minnas den här lögnen, för den hjälper oss att se den svenska massmedians verkliga syfte.