Nå, det var för omkring 140 år sedan, och saker och ting var ganska annorlunda i Förenta staterna på den tiden. För det ena fanns det ingen television. För det andra fanns det praktiskt taget inga judar. Till och med utan judar hade vi givetvis gott om lögnare: gott om män som strävade efter att lura så många människor som de kunde under så lång tid som det var nödvändigt. Dessa män som strävade efter att bedra andra var benägna att börja ägna sig åt att sälja begagnade hästar eller journalism eller praktisera juridik eller söka bli valda till något politiskt ämbete, men för det mesta stämde Lincolns observation angående fällorna i att försöka lura hela folket hela tiden, och omfattningen av de skador dessa svekfulla män förorsakade förblev inom skäliga gränser.
Som jag sade var det för 140 år sedan, och saker och ting har förändrats i Amerika. En av de mest deprimerande aspekterna på situationen i Amerika idag är den utsträckning i vilken regeringen och den kontrollerade median, som kollaborerar med varandra, är i stånd att bedra merparten av folket hela tiden. Om Lincoln hade gjort sin observation beträffande att bedra folk idag, skulle det i själva verket ha låtit något i stil med detta: “Regeringen kan inte lura hela folket hela tiden, men i en demokrati är inte det nödvändigt. I en demokrati är allt regeringen behöver göra att lura merparten av folket större delen av tiden, och om den kontrollerade median och regeringen samarbetar är detta enkelt.” Sedan Bill Clinton blev president har regeringen och massmedia kollaborerat i en tidigare oöverträffad grad.
I tidigare program har jag givit er ett antal exempel på det här statliga och mediala sveket, i synnerhet beträffande rasfrågan. Där media är inblandad fungerar i själva verket bedrägeriet på två nivåer. Till att börja med har vi underhållningsmedia falska porträttering av verkligheten och befrämjande av vissa destruktiva föreställningar.
Betrakta till exempel rolltilldelningen av hjältar och skurkar i filmer. Judarna som äger Hollywood och televisionsindustrin har en del mycket starka uppfattningar om hur en skurk bör se ut. Han bör definitivt vara blond. Blåa eller gröna ögon är definitivt ett plus. Ju mer han passar in på det “ariska” ideal som tyskarna tyckte om för 60 år sedan, desto bättre. Och när vi ändå talar om det, så är det bra om han dessutom har ett litet spår av tysk accent — eller om tysk accent inte passar in i storyn så duger sydstatsdialekt. Fundera på alla filmer ni sett med skurkar som stämmer överens med den här rolltilldelningsmodellen. Förbluffande, eller hur?
Och vad hjältar beträffar, har judarna i Hollywood aldrig mött en svart filmkaraktär som de inte beundrat. Jämför det antal svarta överhuvuden för CIA, svarta generaler, svarta presidenter i Förenta staterna, svarta raketvetenskapsmän eller svarta hjärnkirurger eller briljanta svarta datorhackers som ni sett i hollywoodfilmer med det antal ni sett i verkliga livet. Märker ni någon skillnad? Då måste det vara för att vårt rasistiska samhälle har hållit de svarta tillbaka. Det är åtminstone vad judarna skulle vilja att deras filmtittare tror.
Av en ren tillfällighet råkade jag se en film igår kväll kallad Kiss the Girls: en mycket lättförglömlig och föga ovanlig film från 1997 producerad av Paramount, som ägs av Sumner Redstones Viacom Corporation. Filmmanuset, skrivet av David Klass, handlar om seriemördare och sexuella avvikare som kidnappar flickor och håller dem inlåsta i sina källare. Även om det finns flera knäppskallar i filmer, är den främste knäppskallen — den som kidnappar hjältinnan och håller henne inlåst i sin källare tillsammans med flera andra kvinnor — blond.
Hjälten är en svart detektiv som också har en doktorsgrad i psykologi och har publicerat vida lästa forskningsrapporter inom psykologin. Dessutom bara råkar han vara expert på farmakologi och kan känna igen särskilda obskyra biverkningar av droger som utbildade vita doktorer inte kan. När han presenterar sig själv för en vit kvinnlig doktor är hennes omedelbara svar, “Ja, jag har läst ditt arbete”.
Denna svarta vetenskapsmannadetektivs resonerande överträffar alla de vita polisernas i filmen, vilka uppvisar ett slags sydstatlig knäppskalleattityd. Och den vita hjältinnan i filmen — en riktig feminist, givetvis — kan naturligtvis inte hålla sina händer borta från den svarte hjälten. Som jag sade var detta en väldigt lättförglömlig, väldigt oanmärkningsvärd film — men den är typisk för tusentals andra med samma förvrängning av den rasliga verkligheten. Och sannerligen, den här sortens raslig rolltilldelning är avsiktlig. Den är noggrant planerad. Den är avsedd att inprägla vissa föreställningar i de vita tittarnas undermedvetande. Den är avsedd att förändra deras självuppfattning och deras åsikt om svarta och deras attityder mot rasblandning och rasgränsöverskridande sex. Judarna Sumner Redstone och David Klass vet exakt vad de gör. Och de lurar merparten av sina tittare den mesta tiden.
Men bedrägeriet inskränker sig inte till underhållning. Det utsträcker sig till nyheterna. I tidigare program har jag diskuterat på vilket sätt nyhetsmedia avsiktligt förvränger rasgränsöverskridande brottslighet. Jag ägnade ett program åt en detaljerad undersökning av det sätt på vilket nyhetsmedia avsiktligt framhävde och överdrev det gräsliga i mordet på en svart före detta straffånge i Jasper i Texas, som släpades bakom en pickup av tre vita före detta straffångar. Jag påpekade att nyhetsmedia noggrant undvek att nämna det faktum att det svarta offret var en dömd brottsling som hade tillbringat tid i fängelse. Jag påpekade att den vite man som stod åtalad, John King, hade förvärvat sitt intensiva hat mot svarta medan han själv var fängslad tillsammans med svarta och utsattes för sexuella angrepp av dem. Nyhetsmedia porträtterade det svarta offret som sin korgosse, och de antydde att John King hade fötts med sitt fullkomligt ogrundade hat gentemot svarta eftersom det helt enkelt är på det sättet vita landsortsbor i sydstaterna är funtade. Vit rasism är ett slags “arvssynd” som vi alla måste göra bot för.
Framför allt kontrasterade jag i det programmet den enorma nyhetsbevakning som gavs åt rättegången mot John King för mordet i Jasper, och som gjorde den till den nationella nyheten nummer ett under veckor, samtidigt som en annan rättegång ägde rum exakt samtidigt i en rättssal i Denver. I Denver stod en mestis åtalad för sitt deltagande i bortrövandet, den brutala gruppvåldtäkten, den obeskrivliga sexuella tortyren och mordet på en 14-årig vit flicka, Brandy Duvall, av medlemmar av ett mestisgäng, the Bloods, och det tystades ner fullständigt; det nämndes inte ens en enda gång i rikstäckande nyhetsmedia.
I ett annat program kontrasterade jag nyhetsbevakningen av skotten mot en svart knarklangare och hans flickvän avlossade av en vit soldat, James Burmeister, i Fayetteville i North Carolina i december 1995, mot gänginvigningsmordet förra augusti på två söta unga vita kvinnor, Tracy Lambert och Susan Moore, i Fayetteville av medlemmar av det svarta och mestisiska gänget Crips. Skjutningen av den svarte knarklangaren och hans flickvän hamnade i strålkastarljuset och gavs rikstäckande nyhetsbevakning i veckor, emedan gänginvigningsmordet på de två vita flickorna mörklades fullständigt.
Jag ber er att notera de två distinkta sätt på vilka allmänheten luras av denna bedrägliga bevakning. På det första sättet förekommer det en betoning av nyheter som passar de judiska mediamogulernas propagandateman och en mörkläggning eller åtminstone nedtoning av nyheter som inte passar. För nyheter som passar radar de upp politikerna och de kristna prästerna och ställer dem framför TV-kamerorna för att föreläsa för oss om den vita rasismens ondskor och behovet av att tysta “hatare” som jag och för att stadfästa ny “hatbrottslagstiftning”. Och ni får aldrig höra nyheter som inte passar in, såsom mordet på Brandy Duvall eller Tracy Lambert eller Susan Moore.
Det andra sätt på vilket de lurar allmänheten är att förvränga de nyheter de faktiskt rapporterar: till exempel genom att inte nämna att en av de svarta som skjutits av James Burmeister i Fayetteville var en knarklangare som nyss kommit ut ur fängelse efter en narkotikadom, och genom att inte nämna att den svarte, James Bird, som släpats efter en pickup i Jasper förra sommaren också var en före detta straffånge. De vill presentera de dräpta svarta för publiken som dygdiga förebilder — klipska och nyttiga medborgare vars liv så brutalt släckts av hatiska och rasistiska vita.
De utför samma slags nyhetsförvrängning för att få nyheterna att passa in i fallet med den nyligen aktuella skottlossningen i Columbine High School i Littleton i Colorado. Ni kanske kommer ihåg att när jag först talade om coloradoskjutningarna för lite drygt en månad sedan, lyfte jag fram att media avsiktligt försökte skapa ett intryck i folks sinnen av att de två pojkarna som stått för skottlossningen varit “rasister” som avsiktligt utsett svarta till måltavlor, och att de var “nynazister” som talade tyska med varandra och valde Adolf Hitlers födelsedag för skjutningarna.
Jag rapporterade att dagen efter skottlossningen intervjuade nyhetsuppläsaren Tom Brokaw för NBC:s kvällsnyheters räkning just en speciell förälder till de 13 dräpta eleverna, och det var fadern till den ende svarte som skjutits. Brokaw berättade givetvis inte för oss att bara en svart skjutits, utan han talade enbart om detta enda svarta offer. Han talade inte om någon av de 12 vita offren. Han förlängde avsiktligt det falska intrycket att de flesta av offren var svarta. Han och andra mediala talesmän fortsatte även att antyda att pojkarna var “nynazister”, trots att de visste att en av pojkarna, Dylan Klebold, var jude. De sa naturligtvis ingenting om Klebolds judiskhet till allmänheten.
När mediamogulerna väl hade sått föreställningen att de två mördarna var “rasister” och “nynazister” i allmänhetens medvetande, förändrade inte det efterföljande avslöjandet att alla utom ett av offren var vita, detta intryck. Predikanter och politiker gav oss fortfarande tårdrypande små predikningar om att “sätta stopp för hatet” i samband med vad som hänt i Columbine High School. Skuldtyngda vita kvinnor blev fortfarande hysteriska framför TV-kamerorna och babblade om hur “hat” och “rasism” låg bakom. Judiska organisationer som ADL använde förvirringen som ett tillfälle att driva på för sitt älsklingsprojekt, vilket är att censurera Internet för att hindra spridandet av vad de definierar som “hat”.
Väl en nyhetsdetalj som Tom Brokaw och de övriga TV-bolagstalesmännen glömde att nämna var vad mördarna på Columbine talade om på Internet. Man skulle kunna tro att det hade varit underbar mäld för den judiska mediakvarnen att visa allmänheten de två “nynazistiska” mördarnas “rasistiska” fantasier på Internet. Men Brokaw och de övriga höll tyst om saken. Lite letande — i själva verket bara en genomgång av New York Times hemsida — var emellertid tillräckligt för att avslöja följande material från Eric Harris hemsida, och jag citerar: “Vet ni vad jag hatar?”, skrev Harris. “Rasism!... Låt mig inte komma på er med att göra er lustiga över någon bara för att de har en annan hudfärg.” — slut citat — Harris skrev även att folk som inte tycker om — citat — “svarta, asiater, mexikaner eller folk från något annat land eller någon annan ras än den vita amerikanska” borde — citat - “få sina armar avslitna” och brännas. Alla indikationer tyder på att mördarna, långt ifrån att vara de Politiskt Inkorrekta fritänkare som den judiska median skulle vilja få oss att tro att de var, i själva verket var strikta anhängare av den judiska partilinjen i rasliga frågor.
Trots denna verklighet, med en judisk mördare och en partner som yrade på Internet om att vilja “slita armarna av” rasister, kunde de judiska mediamogulerna använda tragedin i Columbine High School för att lura en avsevärd del av allmänheten att tro att de två mördarna var vita rasister och “nynazister”. De kunde lura allmänheten tack vare att de redan hade lurat allmänheten så ofta tidigare att de lyckats betinga allmänheten att acceptera vad som helst som passar in i föreställningen att vita rasister och “nynazister” är farliga och troliga att döda sina grannar, och att när någon verkligen dödar sina grannar, är chanserna stora att han är en vit rasist eller “nynazist”. Det är därför som vi behöver fler lagar för att hålla vapen borta från vita rasister och för att hålla “nynazister” borta från Internet.
Man kan föreställa sig hur judarna i Anti-Defamation League vrider sina händer och skrattar bland sig själva åt hur lätt det har varit att lura merparten av allmänheten i det här fallet. Och de har fortfarande fullt upp med att bibehålla folk förda bakom ljuset beträffande coloradoskjutningarna.
Dussintals judiska publikationer kommenterar fortfarande dessa skjutningar, och var och en av dem är medvetet vilseledande. Ett exempel som jag har framför mig nu är numret från den 25 maj av The Jerusalem Report, som försöker utnyttja skjutningarna för att bygga upp allmänhetens stöd för censur av Internet. Utan att ens nämna Klebolds judiskhet eller den Politiskt Korrekta tonen på Harris antirasistiska hemsida, hänvisar The Jerusalem Report till skjutningarnas — citat — “rasistiska och nazistiska undertoner” och låter ana att de kan ha inspirerats av “extremistiska” internethemsidor som den min organisation, National Alliance, underhåller. Den här sortens hisnande och skamlösa ljugande är vad judarna stolt kallar “chutzpah”.
Om man läser mer om fantasierna på Eric Harris hemsida, står det klart att han hade ett allvarligt skadat grepp om verkligheten. Han hade uppenbarligen sett så mycket television att han faktiskt inte kunde skilja mellan normalt socialt beteende i den verkliga världen och det slags sociopatiska beteende som judarna porträtterar på TV i tusentals filmer. Harris pladdrar narcissistiskt vidare om att döda alla som inte låter honom göra vad han än tycker om: — citat — “Min övertygelse är att om jag säger någonting, så gäller det. Jag är lagen. Om ni inte tycker om det dör ni. Om jag inte tycker om er eller om jag inte tycker om vad ni vill att jag ska göra, dör ni.” — slut citat —
Ett annat område på vilket de flesta amerikanska människor har vilseförts avsiktligt och kolossalt av media gäller Bill Clintons karaktär. Jag tror att jag redan har gjort min åsikt om den mannen klar i tidigare sändningar, men min åsikt går stick i stäv med den bild av Clinton som den judiska median presenterar för allmänheten. Nyligen kastades emellertid en stråle ljus över ämnet genom publiceringen av boken All Too Human av George Stephanopoulos, en före detta högt rangordnad rådgivare i Vita huset och en av Clintons närmaste förtrogna.
Stephanopoulos är själv en tämligen sjuk varelse, inte olik de övriga liberala dårar som Clinton omges av i Vita huset, men Clintons beteende under Monica Lewinsky-skandalen var för mycket till och med för Stephanopoulos, och han sa upp sig. Nu har han skrivit en bok om hur Clinton verkligen är på det personliga planet, och den utgör intressant läsning. Såsom Stephanopoulos beskriver Clinton, låter han ganska lik Columbine High School-mördaren Eric Harris. Ett av mina favoritcitat av Clinton ur All Too Human är: — citat — “Jag tror på att döda folk som försöker skada en.” Det finns många fler ordstäv av Ordförande Bill i boken, men just detta säger verkligen allt.
Och eftersom Stephanopoulos skvallrade, håller andra nuvarande och före detta “insiders” och “vänner till Bill” på att komma fram ur garderoben. En av dem, tidningsreportern Walter Erricson, har nu trätt i pension, men han brukade sopa upp efter Clinton när den senare var guvernör i Arkansas. Han säger, och jag citerar: “Bara en idiot kan gå på Bill Clintons officiella framtoning. Han är en ofattbart vanvördig individ. Han är och har alltid varit en arg man som vill tillfoga sina fiender så mycket skada som möjligt.” — slut citat —
“Bara en idiot...”: nå, jag antar att det inkluderar en hel del amerikaner. När judarna för många år sedan insåg att Bill Clinton kunde bli ett användbart redskap åt dem, beslöt de att föra det amerikanska folket bakom ljuset beträffande vad för slags man han är, och de har lyckats kvarhålla de flesta av dem förda bakom ljuset under den mesta tiden. Clinton har naturligtvis gjort detta bedrägeri lätt för dem, eftersom han själv är en utomordentligt skicklig lögnare och skådespelare. Han är väldigt manipulativ, och han är mycket noga med att dra på sig sin falska mask varje gång han kommer i bild.
Den amerikanska allmänheten såg bara några få glimtar av hans verkliga personlighet när han avlade ett videoinspelat vittnesmål inför Ken Starrs åklagargrupp förra året, men de som känner honom personligen har sett allt. De rapporterar samtliga att Clinton svär vanemässigt som en sjöman, får raserianfall när han inte får sin vilja igenom och yrar om att vilja döda människor. En anställd i Vita huset rapporterar att under Ken Starrs riksrättsåtalsundersökning krävde Clinton vid ett personalmöte i Vita huset att skattemyndigheten skulle granska var och en ur Starrs grupp. Åtskilliga Vita husetmedlemmar sa åt Clinton att det inte var någon god idé. Clinton blev ursinnig. Vita husetmedlemmen rapporterar, och jag citerar: “Han dunkade sin knytnäve i bordet och sa: ‘Jag kan göra vad fan helst jag vill. Jag är Förenta staternas president. Jag tar hand om mina vänner, och jag jävlas med mina fiender. Det är så det fungerar. Den som inte tycker om det kan dra åt helvete.” — slut citat — Ursäkta mitt språk, men jag ville ge er ett exakt citat.
Den huvudsakliga skillnaden mellan Clinton och Eric Harris tycks vara att Harris bara hade ett hagelgevär, emedan Clinton har kryssningsrobotar och multipla bomber — vilket för oss in på ett annat område på vilket den judiska median framgångsrikt hållit merparten av det amerikanska folket fört bakom ljuset, och det gäller herr Clintons mordlystna krig mot serberna. Media har ljugit om varje aspekt på kriget: om orsakerna till att börja kriget, om vad serberna gjorde i Albanien och varför, om det amerikanska genomförandet av bombningarna, om krigets verkan på det serbiska folket och om i stort sett allt annat. Och återigen har de lyckats lura merparten av folket.
Fakta om kriget håller på att sippra ut, men de når inte merparten av folket. Merparten av folket får inga nationella eller internationella nyheter som inte kommer från ett program från de etablerade bolagen, och det betyder att judarna är i stånd att kvarhålla merparten av dem förda bakom ljuset den mesta tiden. I en demokrati är det mer än tillräckligt. Jag vill dela med mig till er av en del av dessa fakta om kriget mot Serbien som inte når merparten av det amerikanska folket, men jag är tvungen att skjuta upp det till nästa vecka. Så ni kan väl försöka få några vänner som är intresserade av att få höra vad som verkligen pågår under detta krig, att lyssna tillsammans med er. Jag ska försöka göra det intressant för dem.
Tack för att ni varit med mig idag igen.