Idag vill jag helt enkelt förklara några få fakta — och göra några få uttalanden om vad jag tror. Till att börja med vill jag berätta för er varför jag gör dessa radioprogram varje vecka. Jag gör dessa radioprogram på grund av att Amerika håller på att bli stulet, och jag vill stoppa stölden. Amerika brukade tillhöra mig och människor som jag, människor vars förfäder kom över hit från Europa, koloniserade landet, kämpade mot indianerna och byggde en civilisation här: en civilisation grundad på de värderingar och ideal som de förde med sig hit från Europa, värderingar och ideal som tillhört mitt folk i tusentals år.

Men Amerika håller på att bli stulet. Det håller på att tas ifrån mitt folk så att det kan bli till ett främmande folks egendom istället. Det håller på att förändras och perverteras för att passa deras tycke och behov istället för mitt folks tycke och behov. Jag vill stoppa denna stöld. Jag vill ta tillbaka Amerika och åter göra det till mitt folks arv.

Nu ska jag berätta för er hur Amerika håller på att bli stulet och hur jag tror att vi är tvungna att motsätta oss tjuvarna. Det här är något längre, lite mer komplicerat, men jag ska försöka hålla det så kortfattat och enkelt jag kan. Mitt folk som kom till Amerika från Europa hade mycket gemensamt. De var av ett blod och hade en gemensam uppsättning ideal. De kom från många nationer — från England och Skottland och Irland och Norge och Sverige och Polen och Tyskland och Ukraina och Italien och Frankrike — men de hade en gemensam historia om man betraktar den ur ett perspektiv om tusentals år.

Det fanns dåliga människor, svaga människor, korrumperade människor bland mina förfäder — och många var dumma och lättlurade människor — men bland mitt folk fanns det även många mycket bra människor, starka människor, ärbara människor och många underbart kloka och kreativa människor. Tillsammans, de bra och de dåliga, de starka och de svaga, grundade vårt folk ett samhälle med gemensamma värderingar och ett gemensamt arv, och detta samhälle, detta samvälde av gemensamt blod och gemensamma traditioner och gemensamma intressen, övervann varje hinder och byggde ett nytt land här på det västra halvklotet. Vi visste hur vi skulle hantera motgång och våra egna dåliga element. När någon som Bill Clinton dök upp brukade vi piska honom offentligt och binda honom vid skampålen på byns torg i några dagar. Om det inte fick honom att uppföra sig, så hade vi släpat iväg honom till galgen, hängt honom offentligt och varit kvitt honom.

Vi hade givetvis våra konflikter bland vårt folk. Vi hade kamp och orättvisa och smärta i våra liv. Så hade det alltid varit i Europa, och så var det även här. Det är vad som gjort oss starka: konflikten och kampen. Den hade gjort oss starka, eftersom på det hela taget triumferade de bättre och starkare av vårt folk över de övriga. Trots smärtan och orättvisan fann vi glädje i våra liv eftersom det var vår värld. Det var det slags värld som vi levt i under oräkneliga tusentals generationer, och vi var anpassade till den.

Men i Amerika blev vi slarviga — då vi ofta varit slarviga i Europa också. Efter att vi sopat marken med indianerna och säkrat gränserna och byggt städer och järnvägar i Amerika, beviljade vi en annorlunda och mycket farlig typ av person inträde mitt ibland oss, som inte delade vårt blod eller vår historia eller våra värderingar. Vi släppte in judarna, som i många fall verkade snarlika vårt eget folk till det yttre, men vars själar var produkten av en fullkomligt annorlunda evolution: de var produkten av Mellanösterns marknadsplatser, där de hade avlats i hundratals generationer. De kom till oss med falska anleten och falska tungor, och vi visste inte hur vi skulle hantera dem. De presenterade sig själva som förföljda offer som sökte frihet och rättvisa, medan de i själva verket var förföljare och förbrytare som sökte nya offer. De talade med oss om toleransens och mångfaldens och öppenhetens och acceptansens dygder, medan de i själva verket var det mest slutna och intoleranta folket i världen. De betraktade sig själva som en utvald ras, ett Utvalt folk, överlägset alla andra folk och de rättmätiga ägarna till varje nations rikedom.

I Europa hade de underblåst revolutioner och krig. En av dem, Karl Marx, startade en rörelse som slutligen mördade 60 miljoner av vårt folk — och det är mycket värre än det låter, eftersom morden skedde så selektivt genom att de bästa av vårt folk utsågs till mordoffer. Marx rörelse fick egentligen aldrig fotfäste i Amerika, som en rörelse betraktad, men dess grundläggande föreställningar gjorde det: i främsta rummet jämlikhetsivern. I Amerika koncentrerade sig judarna från början på att uppnå kontroll över den allmänna opinionen, kontroll över förmedlingen av information och tankar, kontroll över de bilder av verkligheten som företeddes för vårt folk. Det började egentligen på 1800-talet, men i praktiken var det under 1900-talet som det blev effektivt. 1900-talet har varit det judiska århundradet.

Det har varit ett århundrade under vilket judisk kontroll över nyhets- och underhållningsmassmedia inte bara använts för att konsolidera judisk politisk makt och besittning av en synnerligen oproportionerlig andel av Amerikas rikedom, utan även för att främja judisk ideologi, en judisk vision av Amerika. Och när jag säger judisk ideologi och en judisk vision av Amerika, menar jag inte den ideologi och den vision judarna har bland sig själva; jag menar den ideologi och den vision som de vill att vi ska anamma i syfte att möjliggöra deras stöld av Amerika.

En del av den ideologi de lanserat bland oss är, som jag just sade, jämlikhetsivern. Det är föreställningen att alla mänskliga varelser är födda i stort sett jämlika beträffande sina förmågor, vare sig man eller kvinna, vare sig svart eller vit, vare sig vederbörande kommer från en familj av framgångsmänniskor och skapare eller en familj av kroniska förlorare. Judarna uppfann naturligtvis inte själva denna föreställning eller introducerade den själva för Amerika under 1900-talet. Det är en föreställning som har funnits länge bland vissa element bland vårt eget folk. Judarna tog den ifrån fanatikerna och knäppskallarna, överdrev den hundrafalt och populariserade den, gjorde den allmänt tillgänglig.

Och under hela detta århundrade har det varit judarna som har varit de främsta befrämjarna av den doktrin som säger oss att om vita är mer framgångsrika än svarta, så är det bara för att vit rasism har hållit de svarta nere. Om fler män är verkställande direktörer än kvinnor, så är det bara på grund av sexism. Om en vit person presterar mer under sitt liv än en annan, så är det bara för att han förlänades fördelar som den andre inte fått. Den egalitära ideologin för också med sig föreställningen att jämlikhet inte bara är ett vetenskapligt faktum utan även ett moraliskt faktum. Om människor inte är jämlika så borde de vara det. Det är vår moraliska plikt att försöka göra dem jämlika. Det är vår moraliska plikt att kämpa mot rasism och sexism och homofobi och varje annan tendens att göra människor ojämlika eller att betrakta dem som annorlunda på något sätt. Det är vår moraliska plikt att inte göra skillnad mellan folk på något sätt: inte att föredra kvinnor framför män beträffande vissa roller i vårt samhälle eller män framför kvinnor i andra roller, eller att föredra vita framför svarta som grannar eller klasskamrater, eller att betrakta heterosexuella som i allmänhet varandes friskare och sundare än homosexuella.

Det är en del av den ideologi som judarna har lanserat bland oss. Och en annan del är individualismens ideologi. Det är föreställningen att var och en av oss är en ensam ö och bör betrakta sig själv som en sådan. Vi bör inte betrakta oss själva eller andra som medlemmar av en ras eller ett kön eller något annat kollektiv, utan endast som isolerade individer. När vi ser en zigenare eller en svart eller en jude, så får vi inte tänka: “Oj, där går en zigenare” eller “Oj, där har vi en svart” eller “Oj, det där är en jude”. Vi förväntas tänka: “Oj, där är en individ” och vi förväntas sluta våra sinnen för allt som erfarenheten lärt oss om zigenarnas eller de svartas eller judarnas generella natur.

Individualism för även med sig föreställningen att varje individ endast är ansvarig inför sig själv. En gravid kvinna har inget ansvar gentemot sitt ofödda barn inom sig. En man har inget ansvar gentemot varken sina förfäder eller sina efterkommande — och sannerligen inget ansvar gentemot sin ras.
Men ideologi är bara en del av vad judarna har befrämjat bland oss. De främjar även känslor och sinnesstämningar: den vita rasliga skuldkänslan, till exempel, och vitt självhat. Detta görs mycket skickligt och framgångsrikt i en enorm skala. Det är särskilt effektivt mot kvinnor, men även mot män som blivit alltför socialiserade, män som hellre ser till massan omkring sig än till sig själva för sina åsikter och attityder. Underhållningsmedia — särskilt Hollywood och televisionen — gör detta indirekt, nästan subliminalt, i sin filmförfattning och sitt tillsättande av hjälte- och skurkroller. De gör det även tämligen direkt i sin filtrerade nyhetsbevakning — och jag har givit er en del mycket övertygande exempel på detta i nyligen sända program.

Resultatet är att det har blivit trendigt bland de mest socialiserade vita att jubla över nyheten att det snart kommer att råda en icke-vit majoritet i Amerika. Det har blivit trendigt att heja på indianerna istället för på cowboys, precis som det är trendigt att heja på judarna i varje konflikt med icke-judar, att heja på de homosexuella i varje konflikt med heterosexuella, att heja på icke-vita i varje konflikt med vita. De har gjort den Politiska Korrektheten trendig.

Och till och med de vita som tror på att de med framgång motstått att bli Politiskt Korrekta har för det mesta blivit skrämda i en sådan utsträckning av atmosfären av tvångskonformitet skapad av media, att de är livrädda för att bryta mot det mest grundläggande tabut: att säga eller göra någonting som kan komma att uppfattas som rasistiskt eller sexistiskt eller homofobt. De känner sig tvingade att låta läpparna bekänna sig till mångfald och demokrati och feminism och jämlikhetsiver och individualism.

Detta är vad judarna har gjort med sin kontroll över Amerikas massmedia under det här århundradet — främst under de senaste 50 åren. De har avväpnat vita amerikaner moraliskt. De har kopplat loss oss från våra rötter. De har fått en ansenlig andel av oss att skämmas för vår egen ras, gjort oss medvetet fientliga mot vårt eget folk, och de håller på att bearbeta resten av oss. Det är vad de gjort med propaganda allena.

Men de har inte nöjt sig med propaganda. De är fast beslutna att förgöra oss fysiskt likväl som moraliskt. Det är därför som vi har den förödande immigrationspolitik som vi har, som dränker Amerika med icke-vita från tredje världen. Det är därför som de driver på bakom feminismen; det är därför som de flesta ledare inom feministrörelsen under det här århundradet har varit judinnor. Det är därför som de är befrämjare av storskaliga aborter, därför som så  många abortläkare är judar. Det är därför de praktiskt taget enhälligt stöder lagar för vapenbegränsning och så kallad “hatbrottslagstiftning”. Det är därför som så många av dem har trätt fram från bakom kulisserna under bara det senaste årtiondet och intagit formella maktposter inom vad som brukade vara vår regering. Och det är därför de älskar Bill Clinton så mycket — inte för att han inte kan hålla reda på sin gylf, utan för att han låter dem kontrollera regeringen: vårt finansdepartement, vårt försvarsdepartement, vårt utrikesdepartement, vårt nationella säkerhetsråd, våra relationer till Förenta nationerna; de kontrollerar dem alla.

Om judarna är i stånd att fortsätta sina program för moralisk och fysisk nedbrytning i ytterligare 50 år — om vi helt enkelt låter dem fortsätta att göra vad de gör nu — kommer de att ha lyckats definitivt med sin stöld av Amerika. Det kommer inte att finnas någon enskild grupp i Amerika av tillräcklig storlek och styrka för att motsätta sig dem. Landet kommer helt enkelt att bli ett gytter av ömsesidigt fientliga och desorganiserade minoriteter, kontrollerade av den enda verkligt organiserade minoriteten. Judarna kommer att kontrollera och äga allt. Och vi kommer att fortsätta att fortplanta oss själva till utplåning, rösta oss själva till utplåning, hata oss själva till utplåning.
Det är så Amerika håller på att bli stulet.

Vad kan vi göra åt det? Hur kan vi stoppa stölden? Ni förstår, jag har redan besvarat denna fråga på ett dussin olika sätt i tidigare program. Idag ska jag försöka att besvara den på ytterligare ett sätt. Men först ska jag ta det här tillfället i akt att svara på två typer av brev som jag brukar få från lyssnare.
Det finns en del lyssnare som säger åt mig att allt är förlorat att det är för sent att hindra stölden, att vi borde ha börjat för 50 år sedan, att allt vi gör nu är att prata, medan judarna fortsätter att konsolidera sin ställning. Och ibland rusar någon av dessa lyssnare iväg och gör något omoget och dåraktigt, begår något slags desperationshandling, eftersom han är övertygad att allt är förlorat och att det inte spelar någon roll vad han än gör. Dessa lyssnare tror att om vi inte befinner oss på barrikaderna och faktiskt skjuter mot tjuvarna och deras kollaboratörer uppnår vi ingenting.

Och å andra sidan finns det lyssnare som säger till mig att de håller med mig om allt jag säger, utom mina sporadiska antydningar om att vår framtid kan bära våld i sitt sköte. De säger åt mig att jag aldrig bör säga något som antyder att vi kommer att bli tvungna att göra  något mer än att rösta oss ur vårt rådande predikament.

Jag ska besvara lyssnare från båda dessa grupper på det här sättet: Vi får inte förbinda oss själva vid föreställningen att det bara finns en taktik som kan leda till framgång. Vi får inte tro att våld är den enda taktik som kan uppnå någonting. Om vi tror det, så kommer allt att vara definitivt förlorat. Men vi får heller inte tro att röstning är den enda vägen till framgång, eftersom den övertygelsen kommer att leda oss till misslyckande och utplåning.

Vi måste förstå att det förvisso finns vissa konstanta principer som alltid måste vägleda oss, men att vår taktik alltid måste anpassa sig för att passa våra rådande förhållanden och rådande behov. Vi får bara vara fixerade vid vår vision av vårt yttersta mål och vid våra principer, men aldrig vid en stel förpliktelse gentemot den ena eller andra taktiken.

Men ni förstår, jag lovade att jag skulle göra mina kommentarer lättbegripliga idag. Så jag ska inte tala för mycket om yttersta mål. Jag ska bara säga att vi vill ha vårt land tillbaka. Vi vill ha vår värld tillbaka. Vi vill leva bland vår egen sort i överensstämmelse med våra egna seder och bruk, våra egna traditioner. Vi vill stoppa stölden och börja reparera de skador tjuvarna ställt till med. Det är vad vi siktar på.

Och vår mest grundläggande princip är att vi ska göra vad vi än måste göra för att uppnå detta. Livet är det viktigaste för oss: vårt folks liv. Vi kommer att göra vad vi måste, offra vad vi måste, för att trygga och främja det livet, precis som våra förfäder gjorde vad de var tvungna att göra för att bevara och beskydda vårt folks liv, vår ras liv.

Och vad vår taktik beträffar, så låt oss minnas att den inte grundar sig på princip, endast på intelligens, endast på omsorgsfull beräkning av vad som behövs för ögonblicket. Och i detta ögonblick behövs det talade ordet, mycket mer talande, eftersom det är vårt sätt att nå ut till andra, att hjälpa andra att förstå, motivera andra. Om vårt tal inte vore betydelsefullt och även effektivt, skulle vårt folks fiender inte försöka så intensivt att tysta oss.

Kände ni till att för varje radiostation som nu sänder detta program, har judarna lyckats tvinga ägarna till tio andra stationer att upphäva sina avtal med oss? Judarna utövar påtryckningar mot stationernas annonsörer, de hotar ägarna, och ibland organiserar de till och med demonstrationer utanför stationen i syfte att skrämma de människor som arbetar på stationen. Under de senaste få veckorna har vi förlorat stationer i Cleveland, i Houston, i St. Louis, i Austin och i Monterey i Kalifornien som ett resultat av denna judiska taktik. Men vi fortsätter att hitta nya stationer, och antalet lyssnare fortsätter att växa.

Tal behövs när det är orienterat mot ett syfte, när det inte enbart är kallprat med dem som redan förstår, utan riktas till dem som behöver förstå. Och jag gör mer än att tala. Jag når ut till folk genom andra media utöver radio. Jag når ut med det tryckta ordet och med musik, och jag kommer att nå ut genom video och genom varje annat övrigt medium. Att nå ut är livsnödvändigt i det här skedet. Att bygga förståelse är livsnödvändigt. Att bygga på vår numerära styrka och våra resurser är livsnödvändigt. Att organisera de människor som vi når ut till — eller åtminstone en del av dem — är också livsnödvändigt.

Sanningen är att trots det den judiska median vill att ni ska tro — trots deras TV-sända bild av ett Amerika bestående av en själlös mångkulturell massa av lyckliga lämlar; trots Bill Clintons popularitetsmätningar — finns det miljoner seriösa och bekymrade amerikaner där ute som förfäras över vad judarna gör med deras land, mot deras civilisation och mot deras ras. Det finns miljoner av dem som ser de flinande och blodtörstiga rovdjuren bakom de masker våra fiender bär, miljoner som är skräckslagna över att vår nations väpnade styrkor är i händerna på de judiska gangstrarna i Washington: gangsters som är redo och villiga att använda sin kontroll över Bill Clinton till att starta ett krig närhelst de anser att det passar deras syfte, ett krig mot Irak eller mot Serbien eller mot någon annan som vägrar att lyda deras order och som står i vägen för deras giriga och storhetsvansinniga dröm om total världsdominans. Det finns miljoner människor som kanske har skrämts till tystnad för ögonblicket, men som fortfarande har ögon att se med och sinnen att förstå med och hjärtan att hata vad som görs mot oss med. Och de kommer att hata vad som görs till och med ännu mer i takt med att judarna fortsätter med sina smutsiga affärer.

Så åter igen, hur ska vi stoppa stölden av vår värld? Vi kommer att göra det genom att nå ut till miljoner av vårt folk som bryr sig om framtiden, som bryr sig om vår ras, som bryr sig om det slags värld som deras barn och deras barnbarn kommer att ärva och som inte förenat sig med den fördärvade massa av lämlar som dansar andefattigt till varje not judarna spelar och bara tänker på att anpassa sig och konsumera. Vi kommer att nå ut till dem, vi kommer att hjälpa dem att förstå, vi kommer att försöka hjälpa dem att finna mod, och vi kommer att organisera de bästa av dem i syfte att nå ut till andra.

Det är vad vi gör nu. Och när förhållandena förändras, kommer vi att göra vadhelst annat som krävs. Och ni kan bli — ni bör bli — en del av vad vi gör. Om ni förstår, om ni har en känsla för ansvar och heder, så måste ni slå följe med mig.