När jag talade med er för några veckor sedan nämnde jag det aktuella avskedandet av en vit radioanställd discjockey i Washington D.C., som fällt en Politiskt Inkorrekt kommentar i etern. Doug Trecht, som är känd som The Greaseman, var den överlägset populäraste personligheten på radiostationen WARW-FM i Washington. Hans lyssnare var nästan uteslutande vita, och de tyckte inte bara om den musik han spelade för dem, utan de uppskattade även hans ibland vågade eller Politiskt Inkorrekta anmärkningar under sändning. 1986, till exempel, när frågan om att göra Martin Luther Kings födelsedag till en allmän högtid var aktuell, hade The Greaseman som redan då var väldigt populär i Washington sagt: “Hallå, ta kål på fyra till, så kan vi stanna hemma hela veckan”. Det var det slags saker som gjorde honom omtyckt bland hans vita lyssnare, även om han nu inte var det bland radiostationens ägare.
Nåväl, förra månaden hade grammyutmärkelserna precis delats ut av det folk i Hollywood som bestämmer vad för slags musik vi bör lyssna på, och en av vinnarna var en negress, Lauren Hill, som hade vunnit en Grammy för en hip-hopskiva. Det var inte det slags musik som The Greaseman normalt spelade för sina vita lyssnare, men i kölvattnet av grammyutmärkelsen beslöt han att spela hennes skiva. Nåväl, han avbröt spelningen i avsky ungefär halvvägs igenom och kommenterade: “Inte att undra på att folk släpar dem efter bilar”.
Det tog inte längre än några få minuter för hollywoodmogulerna att få nys om det, och svaret kom snabbt tillbaka. The Greaseman stod utan arbete inom några timmar. Samma dag sparkades han från sitt deltidsjobb som vicesheriff i en förort till Falls Church i Virginia. Det är inte bara det att The Greaseman gjort en Politiskt Inkorrekt hänvisning till den rättegång som ägde rum i Jasper i Texas vid den tidpunkten; han hade i praktiken bestridit de hollywoodska mediamogulerna beträffande vad för slags musik vita människor bör lyssna på. Mediamogulerna har drivit på ett program i åratal för att popularisera svart musik bland vita. Det är inte enbart ett sätt att avskärma unga vita från deras europeiska rötter, utan det uppmuntrar dessutom mer rasblandning. Och The Greaseman hade torpederat det programmet. Han hade sagt till sin vita publik att de inte var tvungna att gilla hip-hop.
Det var allright att inte lyssna på det slags trendiga icke-vita musik som de hollywoodska mediamogulerna ville att de skulle lyssna på. The Greaseman kunde kanske ha kommit undan med det 1986, men inte 1999. Saker och ting har blivit en hel del mer Politiskt Korrekt under de senaste 13 åren.
Jag ska ge er ytterligare ett exempel på denna trend. För tre veckor sedan sparkades överintendenten för New Jerseys delstatspolis, Carl Williams, av New Jerseys synnerligen trendmedvetna och karriärlystna kvinnliga guvernör Christine Whitman. Varför? För att Williams hade sagt i en intervju med en reporter för Newark Star-Ledger att icke-vita är mycket troligare att vara inblandade i import och hantering av vissa typer av olagliga droger än vita är. Delstatspolisens överintendent hade då han talade om New Jerseys drogproblem sagt till reportern, och jag citerar: “Om man betraktar amfetaminmarknaden, tycks den vara kontrollerad av MC-gängen, som i grund och botten är... vita.”
Jo, så långt var allt OK. Inget fel i att säga att amfetaminhandeln kontrolleras av vita motorcykelgäng. Men sedan fortsatte överintendent Williams, och jag citerar åter: “Om man tittar på heroin och liknande saker, så är de inblandade mer eller mindre jamaikaner.”
Aaaaj! Han borde verkligen inte ha sagt detta. Högst Politiskt Inkorrekt! Och Williams berättade även för reportern: — citat — “Idag... är drogproblemet kokain eller marijuana. Det troligaste är att en minoritetsgrupp är inblandad i det. De kommer inte att be någon irländare att bli delaktig i deras [gäng] eftersom de inte skulle lita på honom.”
Japp mina herrar, så fort guvernör Whitman hörde detta sparkade hon Williams och avslutade hans 35-åriga karriär inom polisväsendet. Hans anmärkningar till reportern var “okänsliga”, sa hon. Och idag, förstår ni, under clintoneran, är det vad som verkligen räknas: inte att vara en effektiv polisman, utan att vara känslig; inte att säga sanningen, utan att vara Politiskt Korrekt; inte att låsa in brottslingar, utan att känna deras smärta.
Upprätthållarna av Politisk Korrekthet är emellertid mestadels vita nuförtiden. Det kan vara så att de får sina order från den lilla mellanösternklicken i Hollywood eller New York, men den stationsdirektör som sparkade The Greaseman och den guvernör som sparkade överintendent Williams är trendmedvetna vita. De icke-vita har emellertid varit snabba att se trenden och hoppa på tåget. Precis som de skrek efter The Greasemans blod i Washington för några veckor sedan, ylade och gläfste de även i New Jersey när Williams föll till marken. New Jerseys delstatsförsamlingsledamot LeRoy Jones sade uppblåst om Williams, och jag citerar: “Hans åsikter är ömkliga; hans tankar är sjuka... och han är olämplig att inneha ett sådant viktigt ämbete... Han är en rasist av det värsta slaget, ty han vet inte ens om det.”
Hörde ni detta? De värsta rasisterna är de som inte ens vet om att de är rasister. De är de vita män som försöker vara Politiskt Korrekta, men de är helt enkelt inte känsliga nog för att hålla jämn takt med de senaste trenderna inom den Politiska Korrektheten. De känner helt enkelt inte smärtan hos alla dessa förfördelade och förföljda minoritetsknarkligor och feminister och homosexuella på det sätt som en verkligt känslig man som Bill Clinton gör. Och således måste naturligtvis de som inte är som Bill Clinton bort. Att statuera exempel av dem hjälper alla oss andra att bli känsligare, mer uppmärksamma på minoriteternas behov.
Ni förstår, jag finner det slags ting som hände New Jerseys överintendent för delstatspolisen, Carl Williams, mycket lustiga. Här har vi denne stackars tönt som försöker allt han kan för att vara känslig, försöker allt han kan för att hoppa genom cirkusringen, men han klarar helt enkelt inte av det, så han kastas åt vargarna. Underbart!
De enda människor som jag känner verklig sympati för är dem som inte ens försöker, de som är alltför hedervärda och alltför anständiga — alltför vita — för att försöka vara Politiskt Korrekta. Jag har fortfarande plats i mitt hjärta för Dan White. Kommer ni ihåg honom? Det var för 20 år sedan. Dan White var den konservative intendent i San Francisco som själv hade varit polis och som stöddes av San Franciscos polismyndighet vid en tidpunkt då den Politiska Korrekthetens hantlangare försökte påtvinga poliserna en bögagenda. 1978 ansåg borgmästaren där, en gynnare vid namn George Moscone, att White inte var tillräckligt känslig för att tillgodose behoven hos San Franciscos homosexuella befolkning, som hade slingrat sig in ganska djupt i den politiska maktstrukturen där.
Borgmästaren och de homosexuella försökte skuffa undan White från hans intendentpost så att han kunde ersättas av någon som kunde känna homofilsamväldets smärta. Nåväl, den 27 november 1978 gick gamle Dan White helt enkelt in på borgmästarens kontor med sitt tjänstevapen och skjöt ihjäl borgmästaren och hans ledarhomofil, en gynnare vid namn Harvey Milk. Det förde oss naturligtvis inte närmare en lösning på San Franciscos homosexproblem, och det kostade Dan White fem år i delstatsfängelset, men det var en trevlig symbolisk gest. Det är verkligen för synd att den polisiäre överintendenten Carl Williams inte hanterade sitt problem med New Jerseys ack så Korrekta guvernör på samma sätt — och med församlingsledamot LeRoy Jones samtidigt. Det skulle också ha varit en trevlig gest. Ni kan förstå nu varför dessa Politiskt Korrekta typer är så ivriga att ersätta heterosexuella vita poliser överallt med icke-vita, med lesbianer och så vidare.
Vad Dan White gjorde för 20 år sedan är naturligtvis mycket mindre sannolikt nuförtiden. Nuförtiden är det olyckligtvis mycket sannolikare att kapitulera i tysthet, såsom Carl Williams gjorde. Landet har blivit kraftigt sensitivitetstränat. Detta är clintoneran. I vilket fall som helst är en av de poänger jag vill framhäva idag att det råder en mycket ohälsosam trend i Amerika: en trend mot att straffa Politiskt Inkorrekt tal på det sätt som The Greaseman och polisens överintendent Williams straffades. Och det råder dessutom en trend mot passivitet, mot icke-motstånd, i en stor del av befolkningen. Vanliga människor är mycket mer benägna att låta sig själva trampas på än de var för 20 år sedan och även att disciplinera sig själva, att vara noga med att inte säga något Politiskt Inkorrekt oavsett vad de tycker.
Men undergivenhet och självdisciplin från vår sida är sannerligen inte nog för den Politiska Korrekthetens fanatiker. De vill vara i stånd att sätta oss i fängelse för att fälla Politiskt Inkorrekta uttalanden eller tänka Politiskt Inkorrekta tankar. Det är därför som mediamogulerna och clintonregeringen driver på hårt för så kallade “hatlagar” nu. Om de hade haft en “hatbrottslag” stiftad när Dan White gjorde sig kvitt Harvey Milk och San Franciscos borgmästare kunde de ha fängslat honom mycket längre än fem år. De kunde ha nyttjat det faktum att han inte uttryckt sitt gillande för homofiler för att ge honom ett mycket hårdare straff för att ha skjutit Milk. Kanske skulle de kunna ha fått någon att vittna om att han inte gillade judar heller, och sedan skulle de ha kunnat skicka honom till gaskammaren.
De kommer att förneka detta, men det är bäst att ni tror mig när jag berättar för er att mediamogulerna och clintonregeringen tagit sikte på inte bara nya lagar mot vad de tycker om att kalla för “åsiktsmotiverade” handlingar, som straffar människor för vad de tänkte när de gjorde något; de har även tagit sikte på lagar mot Politiskt Inkorrekt tal som inte är förknippat med någon handling. De kommer givetvis att berätta för er nu att de är till 100 procent för yttrandefrihet och tryckfrihet, men i själva verket är de fast beslutna att avskaffa dessa friheter.
Jag vet att detta är vad de avser att göra, eftersom jag sett deras motsvarigheter göra det i ett dussin andra länder, och de kommer alltid med samma lögner. De säger alltid att de är för frihet, men att deras nya lagar är nödvändiga för att sätta stopp för “hat”. De kommer att låta sina lag av hejaklacksledare mässa: “Frihet betyder inte frihet att hata.” Och hat betyder givetvis allt som de säger att det betyder. Precis som de låter barnen lära sig i skolan nu att det Andra tillägget bara garanterar delstatsmilisens rätt att bära vapen, inte varje individuell medborgares rätt att försvara sig själv, kommer de att låta barnen lära sig att det Första tillägget endast garanterar rätten att säga icke hatiska ting. Vad jag menar är att vem skulle vilja säga hatiska saker när allt kommer omkring? Vem behöver det slags frihet? Och sannerligen, så länge som lämlarna fortfarande kan köpa sina horoskoptidningar vid utgångskassan och åse sina bollsporter på TV och förvara sina glasfibermotorbåtar på sina garageuppfarter, kommer de att tro att de är fria.
Jag vet att det är så det kommer att ske, eftersom jag, som jag sade, har sett det ske i många andra länder. I Kanada tror lämlarna att de är fria, men den kanadensare som publicerar en transkription av denna radiosändning kan arresteras och åtalas av den hemliga polisen. Samma sak gäller i Storbritannien och i Frankrike och i Tyskland och i Schweiz och i ett dussin övriga europeiska länder. I Tyskland ruttnar hundratals patrioter i fängelser just nu för att de vågat säga Politiskt Inkorrekta saker. Men den genomsnittlige tysken — den tyske lämmeln — är inte bekymrad över detta; han tycker att den som kan säga något som är Politiskt Inkorrekt måste vara en mycket besynnerlig människa som förmodligen är farlig och förmodligen borde låsas in.
Och trenden i Amerika är nog så tydlig: lämlarna har redan förberetts på att ge upp sin frihet. De är redo och villiga att överge den. Och icke-lämlarna håller på att betingas. De får lära sig att kontrollera sin tunga. De får lära sig att det är farligt att säga Politiskt Inkorrekta ting eller ens att hysa Politiskt Inkorrekta föreställningar.
Ja, det är farligt att ens ha Politiskt Inkorrekta föreställningar eller att läsa Politiskt Inkorrekta böcker. Föreställ er: ni vaknar upp en natt bara för att finna en svart eller mestisisk inbrottstjuv i ert sovrum. Ni skjuter honom. När polisen kommer för att skriva rapport upptäcker de rasistiska böcker och tidningar i ert hem. Aha! Nu har skjutningen av inbrottstjuven fått prägeln av ett “hatbrott”. Ni skjöt inbrottstjuven för att han inte var vit! Det är åtminstone så det kommer att framläggas i rätten. Det är på det sättet Tom Brokaw kommer att förklara det hela på NBC:s kvällsnyheter. Så lyckligt lottade dessa kanadensare och tyskar är som fått sina Politiskt Inkorrekta böcker olagligförklarade, så att de inte kan komma att försätta sig själva i den sortens knipa.
Hur som helst är trenden mot påtvingad Politisk Korrekthet i Amerika redan här. Fruktan är redan närvarande. Lagarna kommer att vara här inom kort. Och nu är den intressantaste frågan för oss denna: “Varför?” Varför är det så viktigt för mediamogulerna och clintonisterna att tysta Politiskt Inkorrekta Amerikaner? Varför inte låta oss hata dem och deras politik och program i fred? Lämlarna har betingats. Herr Clintons popularitetsmätningar är fortfarande höga. Varför bryr de sig om vad vi säger?
Jo, de bryr sig eftersom tystandet av sina kritiker kommer att vara viktigt senare. Att kväsa meningsskiljaktigheter kommer att bli avgörande när de börjar implementera sina program. Ni förstår, de försöker bygga ett mycket komplext korthus. Det kan förefalla förhållandevis stabilt nu medan ekonomin är god och lämlarna är lyckliga. Men när ekonomin inte längre är så god, kommer deras korthus att bli mycket mindre stabilt, och det kanske inte kommer att stå pall för så värst mycket meningsskiljaktighet. Vad de judiska mediamogulerna — och i själva verket det judiska etablissemanget i allmänhet — strävar efter är total kontroll, totalt ägarskap. Under många år var de i stånd att arbeta bakom kulisserna och uppnå kontroll över media i tysthet, korrumpera politikerna och implementera sina regeringsprogram med största försikt. Observanta individer försökte varna folket för vad de hade i görningen, men det lät väldigt långsökt. Folk trodde inte på det, eftersom nästan allt skedde i det fördolda.
Nu håller saker och ting på att närma sig klimax. Det är inte längre möjligt att arbeta enbart från bakom kulisserna. Nu håller saker och ting på att bli allt mer synliga. Se på den liga som kontrollerar clintonregeringen. Förenta staterna har aldrig tidigare haft en sådan judebesudlad regering. De har aldrig tidigare varit i närheten av att ha så många judar verkandes öppet med synbar kontroll över inflytelserika positioner.
Och se på vad de gör. Betrakta till exempel utrikespolitiken. Det handlar inte bara om deras folkmordspolitik mot Irak för att göra Mellanöstern säkert för fortsatt israelisk expansion. Det handlar även om deras politik på Balkan. Det är olyckligt att albanerna och serberna inte kan komma överens och att de tycks njuta av att skära av varandras halsar och sticka ut varandras ögon. Men det är inte av den anledningen som Madeleine Albright och hennes kosherliga är så heta på gröten för att sända amerikanska trupper till Kosovo. Deras skäl är kontroll. Det är att statuera ett exempel. Det är för att demonstrera att inget land längre är verkligt självbestämmande. Det är för att visa världen att varje land som inte lyder order kommer att få så kallade “fredsbevarande” styrkor inrullandes på sina gator i stridsvagnar inom mycket kort.
Och ni förstår att det är en mycket riskabel verksamhet. Hur smarta judarna än är, gör de misstag. Ett anfall mot Serbien skulle kunna baktända. Clintonregeringens interventionspolitik kan plötsligt bli mycket impopulär. Och de vill inte att det ska stå meningsmotståndare liksom jag fritt att säga “vad var det jag sa” och förklara för allmänheten vilket det verkliga skälet bakom Madeleine Albrights politik är.
Eller betrakta inrikespolitiken. Om det finns någonting som jag malt på om som till och med lämlarna håller med mig om, så är det behovet för Förenta staterna att stoppa flodvågen av immigranter från tredje världen till detta land. Men det står ganska klart att det judiska etablissemanget avser att hålla dammluckorna öppna. Under åratal har de låtsas bry sig om illegal invandring och låtsats smida planer för att konsolidera gränsövervakningen, men det står verkligen klart nu att de inte har någon avsikt att stoppa tidvattenvågen. De vill ha mer och mer mångfald, som de tycker om att kalla det. De och de trendmedvetna clintonanhängarna ser fram emot en icke-vit majoritet i Amerika, och ju förr desto bättre.
De judiska ledarna har total mångfald som mål, ett fullkomligt fragmenterat land, i vilket det inte kommer att finnas någon grupp i stånd att utmana deras kontroll. Men medan denna flodvåg av mexikaner och haitier och nigerianer och kineser och bara Gud vet vad fortsätter att strömma in i landet och ta över våra skolor och våra grannskap och våra arbeten, kommer det att bli många olyckliga vita människor: vita människor som kanske inte är upprörda ännu, eftersom de inte tagit emot några personliga stötar än. Men de kommer att göra det, och då kommer en hel del fler av dem att fästa uppmärksamheten vid vad jag och andra har sagt. Och således är det viktigt att tysta oss innan knipan infinner sig. Det är viktigt att tysta oss nu, eftersom vi vid Gud kommer att berätta för folk om vilka som har ödelagt det här landet och varför. Och människorna kommer att lyssna.
Det vill säga att folket kommer att lyssna om inte jag och andra meningsmotståndare olagligförklarats och tystats. Vad mediamogulerna och deras kollaboratörer gör nu är att sparka folk som säger någonting Politiskt Inkorrekt. De utövar påtryckningar bakom kulisserna för att tvinga radiostationer att sluta sända American Dissident Voices. Och de frambringar en enorm massa propaganda — som till exempel i fallet med den aktuella rättegången i Jasper i Texas — för att intala de obetänksamma att “hat” är något som måste hanteras med fler lagar. Nästa steg kommer att bli antagandet av sådana lagar, och sedan kommer vi att ha en juridisk situation i Amerika liknande den i Kanada och Tyskland och annorstädes.
Deras plan för judisk världsdominans, judiskt ägarskap över hela världen, kommer naturligtvis slutligen att misslyckas. Ytterst kommer något att gå snett, och korthuset kommer att rämna. Men det är bättre — långt mycket bättre — för oss om vi river deras hus förr än senare: långt mycket bättre för oss att vara i stånd att göra det genom att helt enkelt berätta sanningen istället för att vara tvungna att tillgripa andra metoder.