"män som vuxit upp från sin ungdom i konsten att med ord skapade enkom för det syftet, bevisa att vitt är svart och svart är vitt beroende på vem som betalar."

Och det var inte för intet som William Shakespeare lät en av sina rollfigurer för 400 år sedan -- slaktaren Dick i Kung Henry VI -- säga -- citat -- "Det första vi gör, låt oss döda alla advokater." -- slut citat -- Dick uttryckte en väldigt populär uppfattning på den tiden.

Det har i själva verket varit en populär uppfattning lika länge som det funnits advokater. För cirka 2.200 år sedan var traditionellt sinnade romare tillräckligt besvärade av advokaternas beteende och av deras negativa inflytande på allmänhetens moral, för att göra ett allvarligt försök att tygla dem. År 204 f.Kr. drev den romerska senaten igenom en lag som förbjöd advokater att idka sin verksamhet i utbyte mot pengar. En juridiskt kunnig man kunde ställa upp frivilligt för att försvara en vän eller ett syfte i rättssalen, men han förbjöds att ta betalt för sina tjänster. Det hade varit en av de bästa idéer romarna hade haft, om det hade funnits något sätt att upprätthålla den lagen effektivt. Medan den romerska republiken förföll och blev allt mer demokratisk, blev det naturligtvis allt svårare att hålla advokaterna i schack och hindra dem från att ta emot betalning under disken, och unga män med större vinningslystnad än skrupler flockades på området för juridik.

För en framgångsrik romersk advokat var retoriken den främsta begåvningen. Grekerna hade reducerat retoriken till en vetenskap -- övertalningens vetenskap -- och ett antal grekiska retoriker startade skolor i retorik i Rom. Traditionellt sinnade romare betraktade dessa retorikskolor som subversiva inrättningar: som ett angrepp mot romersk moral och seder. Censorn Cato yttrade i början av det andra århundradet f.Kr. att efter att ha lyssnat till en del av dessa smarta greker var det omöjligt att veta vad som var sant och vad som inte var det. En del greker delade själva Catos syn på retorikerna, och redan två århundraden före Cato hade Platon hänvisat till dem som varandes ökända för att "få det sämsta skälet att förefalla vara det bästa". 161 f.Kr. beordrade den romerska senaten alla grekiska retorikskolor att slå igen, och deras lärare förvisades från Rom.

Tyvärr innebar det bara ett tillfälligt upphävande av problemet, och retorikerna och advokaterna var snart tillbaka med större kraft en någonsin. Retorikskolorna slogs igen åter 92 f.Kr. av censorerna, som var Roms officiella moraliska väktare, men återigen var botemedlet otillräckligt för sjukdomen. Att försöka hålla advokater borta från republiken under dess sista dagar var som att försöka hålla maskarna borta från en död häst.

Och givetvis var det faktum att det alltid funnits ett överflöd av män med mer vinningslystnad än skrupler inte den enda anledningen till detta; det rådde också det faktum att det fanns ett verkligt behov av advokater. Så länge som vi lever i ett samhälle baserat på lagen, behöver vi män som kan formulera lagar, administrera lagar, tolka lagar och hjälpa vanliga medborgare att hantera lagar. Vi behöver även garantier som förhindrar att lagarna och advokaterna svämmar över vårt samhälle. Vi behöver garantier för att hålla lagarna så enkla som de kan vara samtidigt som de tjänar sitt syfte, och för att hindra dem från att föröka sig i onödan. Vi behöver garantier för att hindra advokater från att missbruka systemet. Och olyckligtvis existerar inte dessa garantier i vårt samhälle. Advokaterna är bortom all kontroll. Det juridiska systemet är bortom all kontroll. Romarna försökte åtminstone tillhandahålla garantier mot advokaterna. Vi har inte ens försökt.

Skälet till att vi inte har försökt är att vi i praktiken låtit rävarna föra befälet i hönshuset. De människor som vi givit befäl över vårt legislativa system och vårt juridiska system är alla själva advokater, och de är som klass inte benägna att göra något som kan beskära deras del av kakan eller begränsa deras makt och inflytande. Resultatet har blivit det ömkliga spektakel vi bevittnat i den amerikanska senaten förra veckan, då en drös skurkaktiga advokater kallades in för att ta itu med en annan skurkaktig advokat som hade blivit avslöjad flagrante delicto. Senatorerna brydde sig egentligen inte om att Clinton brutit mot lagen. Vad de brydde sig om var hans popularitetsmätningar. De brydde sig inte om att det sitter en brottsling och förfallen individ i Vita huset; de brydde sig om röster, om sina egna popularitetsmätningar. Det var därför som vi fick se hur de republikanska advokaterna dansade runt kring de verkliga frågorna och inte lyckades få grepp om dem. Det var därför som vi fick se Charles Schumer och andra av Demokratiska partiets advokater dansa balett i korridorerna utanför senatskammaren efter att deras partis ledande advokat frikänts. Vilken sådan avskyvärd syn!

Nåväl, det är nog så lätt att hata advokater sju dagar i veckan av ren princip, men jag ska berätta för er om en del väldigt specifika saker som advokaterna har i kikaren nu som borde göra varje patriot till en advokathatare. Vad som utlöst dagens kommentarer var juryns utslag tidigare denna månad mot en antiabortgrupp som har en hemsida på Internet. Förmodligen har ni redan hört något om fallet. En grupp abortörer och deras advokater gick till en federal domstol med en stämning mot antiabortaktivister som nyttjade Internet för att publicera efterlysningsaffischer med fotografi, namn och beskrivningar av abortörerna. Belöningar erbjöds för personliga uppgifter om en del av abortörerna. Abortmotståndarna hotade egentligen inte abortörerna eller manade någon att skada dem, men de beskrev dem faktiskt som "barnaslaktare". Under de senaste fem åren har fyra abortläkare skjutits till döds, och ytterligare tre abortkliniksarbetare har dödats av abortmotståndare, och närhelst en av abortörerna lönnmördats ströks en linje över hans namn på efterlysningslistan på Internet.

En federal jury i Portland i Oregon var ense med abortförespråkarnas advokater att abortmotståndarnas officiella ståndpunkt kan ha uppmuntrat lönnmördarna att vidta åtgärder mot abortörerna, och juryn dömde abortmotståndarna att betala mer än 107 miljoner dollar till abortörerna och deras advokater.

Jag bör tala om för er att jag inte motsätter mig alla aborter på religiösa grunder, såsom de flesta abortmotståndare gör. Det är på rasliga grunder jag motsätter mig de storskaliga bekvämlighetsaborter som vi har i Förenta staterna och stora delar av Europa idag. Jag motsätter mig det storskaliga dödandet av friska vita barn enbart för att mödrarna bestämt att det vore olämpligt för deras karriärer eller deras livsstilar att föda barn. Jag tror att det faktum att den amerikanska regeringen och en stor del av det amerikanska samhället, med energisk uppmuntran från massmedia, samtycker till det storskaliga aborterandet av friska vita spädbarn av bekvämlighetsskäl, är ett tecken på vårt samhälles moraliska kollaps. Jag ser ett tecken på moralisk kollaps varje gång individens bekvämlighet får företräde framför rasens hälsa och välfärd. Och i linje med denna rasliga åskådning samtycker jag till abort närhelst det tjänar ett eugeniskt syfte.

Det är naturligtvis inte min syn på aborter som är frågan här. Frågan gäller nyttjandet av domstolar, nyttjandet av rättssystemet, för att bestraffa Politisk Inkorrekthet på bekostnad av allas frihet. Och om ni tror att er yttrandefrihet inte sätts på spel när en drös judar och feminister kan nyttja domstolarna för att tysta sina kritiker, såsom de gjorde i Portland denna månad, då tänker ni inte särskilt klart.

Jag bör framhäva att detta utslag om 107 miljoner dollar i Portland mot abortmotståndare bara är ett fall i en växande trend av att nyttja domstolar för att ta ifrån oss vår frihet. I New York alldeles i förra veckan dömde en federal jury vapentillverkare att betala nästan 4 miljoner dollar i samband med en stämning som lämnats in av förespråkare för vapenkontroll, trots att ingen av de svarande hade gjort något lagvidrigt, och inget vapen de tillverkat kunde bindas till någon särskild olaglig handling. De befanns skyldiga på allmänna grunder för att vara försumliga genom att tillverka vapen som skulle kunna användas av brottslingar för att skada andra människor. Detta utslag är ett direkt hot mot varje amerikans rätt till självförsvar. Det är ett hot mot oss alla eftersom de människor som skulle vilja hindra alla utom clintonregeringens stöveltrampande ligister från att äga eldhandvapen har beslutat sig för att använda civilrättslagstiftning mot vapentillverkare och vapenhandlare för att uppnå sitt mål.

Till och med före förra veckans utslag i New York hade advokater som representerar städerna Chicago, New Orleans, Miami och Bridgeport i Connecticut lämnat in skilda men liknande stämningar mot vapentillverkare och gjort gällande att vapentillverkarna varit försumliga genom att inte lyckas vidtaga effektiva åtgärder för att garantera att deras vapen inte hamnar i händerna på brottslingar. Advokater som representerar Atlanta, Los Angeles, Philadelphia och Baltimore är ivriga att följa upp med sina egna stämningsansökningar. En del av dessa käranden har varit uppriktiga nog att medge att deras mål inte så mycket är att pressa pengar ur vapentillverkarna som det är att ruinera dem och få dem att gå omkull.

Många av de människor som är inblandade i dessa stämningar utmärker sig i den rörelse som söker upphäva konstitutionens andra tillägg. Philadelphias borgmästare Edward Rendell leder en kommitté för vapenkontroll i den amerikanska Conference of Mayors, som har stått bakom alla inlämnade stämningsansökningar -- eller som snart kommer att lämnas in -- av olika städer mot vapentillverkare. Rendells kommitté samarbetar intimt med en grupp av det Demokratiska partiets senatorer för att formulera en strategi för vapenkontroll -- särskilt med Kaliforniens senator Diane Feinstein, New Yorks senator Charles Schumer och New Jerseys senator Frank Lautenberg. Alla tre senatorerna leder den amerikanska senatens vapenförbudsfraktion -- och alla tre är judar, vilket även gäller för borgmästare Edward Rendell.

Advokaterna bakom dessa kollektiva stämningar mot eldhandvapentillverkare följer det exempel som en serie framgångsrika kollektiva stämningar mot tobaksföretag under de senaste åren fastslagit. Låt mig berätta för er att jag tror på att rökning är en extremt skadlig last som vårt samhälle behöver göra sig kvitt. De företag som säljer tobaksprodukter är moraliskt mer klandervärda än de knarkkarteller som forslar in kokain och heroin i Amerika. Tobak dödar med säkerhet långt fler missbrukare varje år än som dör av sitt beroende av kokain, heroin och alla andra beroendeframkallande droger tillsammans. Om det är olagligt att importera, sälja eller äga heroin, så bör även tobaksprodukter vara illegala.

Politikerna är givetvis rädda för att ge sig huvudstupa i kast med nikotinproblemet. Det finns för många tobaksodlare och för många rökare i Förenta staterna. Politikerna skulle förlora för många röster. Så istället för att ta itu med tobaksproblemet på ett uppriktigt och rakt sätt har de missbrukat domstolarna genom att lämna in kollektiva stämningar mot tobaksföretagen.

Faktum är att tobaksföretagen handlar under legala former. Varje paket cigaretter är försett med en varning. Ingen som får lungcancer eller strupcancer från rökning kan hävda att han inte blivit upplyst om faran. Detta enkla faktum har varit tillräckligt för att skydda tobaksföretagen från stämningar tidigare -- men inte under clintoneran. Saker och ting har blivit mer demokratiska bara under det senaste årtiondet. Nu räcker det inte att bara åtlyda lagen. Nu köper juryer kärandeadvokaternas argument att tobaksföretagen bör betala skadestånd till personer som inte hade självdisciplinen att undvika att bli nikotinberoende; att abortmotståndargrupper är ansvariga om någon motiveras av deras antiabortbudskap till att skjuta en abortläkare eller spränga en abortklinik i luften; att eldhandvapentillverkare måste betala om deras vapen hamnar i händerna på brottslingar eller på folk som inte är intelligenta nog att använda dem på rätt sätt, trots att de tillverkas och säljs lagligt och är säkra och effektiva när de används på rätt sätt. Detta är verkligen ett feminint argument -- argumentet att folk bör beskyddas från sin egen svaghet eller dårskap, att det är orättvist -- kanske till och med rasistiskt -- att lägga hela skulden på brottslingarna för deras kriminella handlingar, och att ingen bör tillåtas att säga verkligt hårda eller ovänliga saker om andra, abortläkare eller andra. Juryer har blivit mer feminina i sina attityder, och advokater drar fördel av det.

Det kan hända att tobaksföretagen är rika nog att stå emot kollektiva stämningar, men de flesta vapentillverkare är det inte, och definitivt ingen abortmotståndargrupp är det. Resultatet är att domstolarna i Amerika används på ett sätt som de aldrig varit avsedda att brukas på. De används av särintressegrupper för att tysta deras kritiker och för att påtvinga deras sociala eller politiska agenda på resten av oss mot vår vilja. Och istället för att motsätta sig detta missbruk av det juridiska systemet befinner sig advokaterna i ett utfodringsvansinne. Hundratals advokater har blivit rika på dessa kollektiva stämningar, och tusentals andra hoppas göra samma sak.

Det är naturligtvis inte bara advokaternas girighet och ansvarslöshet i egenskap av en klass som bör klandras för detta missbruk av domstolarna. Som är fallet med de flesta åkommor som plågar samhället av idag, spelar judarna -- och inte bara judiska advokater -- en framträdande roll i det hela. Judiska grupper har skrikit i månader över att vågen av mord på abortläkare har motiverats av antisemitism, eftersom majoriteten av de abortörer som skjutits varit judar. Judiska grupper har varit särskilt gälla beträffande detta sedan skotten mot den judiske abortören doktor Barnett Slepian i närheten av Buffalo i New York den 23 oktober. Faktum är att judar är starkt överrepresenterade bland abortläkare, precis som de är bland de som driver på för vapenkontroll; om man skjuter blint in i en samling abortdoktorer är det troligt att man dödar en jude. Judiska grupper är emellertid övertygade om att de flesta abortmotståndare också är åtminstone latent antisemitiska. Och således har judarna i allmänhet uppmuntrat dessa stämningar och jublat över de aktuella utslagen.

Och givetvis har de mest ökända bruken av kollektiva stämningar varit företagna av judiska organisationer som för närvarande avpressar miljarder dollar från banker, försäkringsbolag, regeringar och fabrikanter över hela världen i form av krigsskadestånd. Att sätta sig upp mot kollektiva stämningar skulle nästan kunna tolkas som antisemitiskt, om man beaktar helheten.

Ett liknande missbruk av domstolarna -- som inte behöver inbegripa en hel grupp av käranden -- är det ökända nyttjande som en advokat med namnet Morris Dees och det så kallade Southern Poverty Law Center företar. Morris Dees använder domstolarna som ett stöd för att bistå honom i insamlandet av pengar med hjälp av en stor utskickslista bestående av feminister, judar, vänsterfolk och andra anhängare av clintonagendan. Han letar upp en grupp som är impopulär bland hans anhängare -- en grupp av exempelvis abortmotståndare, eller en religiös grupp med trossatser som hans judiska anhängare betraktar som antisemitiska -- varefter han letar upp en kärande han kan använda som galjonsfigur för att lämna in en stämningsansökan mot den grupp som utsetts till måltavla. Sedan skickar han ut bidragsvädjanden till sin lista av feminister, judar och vänsterfolk i vilka han säger:

"Jag stämmer den eller den gruppen, och jag avser att ruinera dem och försätta dem i konkurs, men jag behöver er hjälp. Denna stämning är mycket kostsam. Skicka mig era största möjliga donationer idag, och jag ska se till att ridån går ner för den här gruppen åt er."

Och han har byggt upp ett bankkonto på mer än 70 miljoner dollar på det här sättet under de senaste åren, eftersom han alltid drar in långt mer pengar via sina bidragsvädjanden än han faktiskt spenderar på rättsliga åtgärder mot målgrupperna.

Att använda domstolarna på det här sättet kallas processmakeri, och advokater som ägnar sig åt processmakeri brukade vara uteslutna ur advokatsamfundet -- men inte under clintoneran. Under clintoneran är Morris Dees det rättsliga etablissemangets älskling. Han bjuds in att tala inför advokatgrupper. Han får utmärkelser av advokatsamfund. Andra advokater beundrar honom för hans framgång i processmakeri. De avundas honom för den mängd pengar han förvärvat på det. Och Dees låtsas, till skillnad från den grupp abortförespråkare som vann stämningen i Portland nyligen och till skillnad från de flesta av de vapenkontrollsförespråkare som inger stämningsansökningar mot vapentillverkare, inte ens vara någonting annat än en processmakare. Han skryter offentligt om det. När han stämde mig, på juridiska grunder så långsökta att ni skulle ha svårt att tro på dem, för att jag hade köpt en del fast egendom från en kyrka som utsetts till en av hans måltavlor, skröt han för tidningarna och för sin lista av anhängare att -- citat -- "Jag ska få Pierce att slå igen."

Nåväl, han fick mig inte att slå igen, men han fick sin stämning mot mig prövad i en domstol där domaren var en av Clintons utsedda, och det kostade mig i slutändan nästan 150.000 dollar, medan Dees kammade in nästan 10 miljoner dollar i donationer från sina anhängare. För tillfället stämmer han en annan impopulär kyrka i Idaho och tigger om donationer från sin lista av vänsterfolk, feminister och judar för att stötta stämningen. Och andra advokater kommer inte att fördöma honom. De bara avundas honom.

Morris Dees personifierar mer än någon annan advokat vad som är fel med vårt rättssystem i Förenta staterna idag. Han hjälper oss att förstå varför det har förekommit en allmän känsla bland vårt folk, från Platons tid fram till idag -- en känsla som uttryckts om och om igen av våra författare under årtusendenas gång -- att det är något fundamentalt smutsigt med män vars yrke är att få de sämsta skälen att förefalla vara de bästa, för att använda Platons ord, eller för att bevisa att vitt är svart och svart är vitt beroende på vem som betalar, för att använda Swifts ord. De nobla romarna betraktade ett sådant yrke som icke-romerskt, och idag betraktar vi det som icke-ariskt.

Vårt rättssystem har blivit ett system av advokater, skött uteslutande av advokater, enbart för att berika advokater. Det är ett illasinnat system som hotar allas vår frihet och som saknar viljan att bota sig självt. Det är på grund av detta som botemedlet är tvunget att komma utifrån rättssystemet och i sanning kommer att behöva vara ett mycket smärtsamt botemedel. En dag i ett nytt samhälle kommer vi att vara tvungna att bygga ett nytt rättssystem. Låt oss inte göra samma misstag vi redan gjort -- och som romarna gjort före oss. Låt oss bygga ett system med lämpliga garantier: ett system som tjänar rasen, inte advokaterna.