En del av dessa Politiskt Korrekta vita är så försjunkna i jämlikhetslögnen att de inte tror på att en sådan alarmerande skillnad mellan raserna skulle kunna existera. När allt kommer omkring har de fått höra under hela sina liv av de allmänna skolorna och regeringen och den kontrollerade median, att svarta och vita är helt lika med undantag av hudfärgen. Så hur skulle svarta män kunna vara 14 gånger troligare än vita män att överföra AIDS till en sexuell partner? Vad jag menar är att jag får ta emot handskrivna brev bokstavligen varje dag från ångestfyllda egalitärer som jämrar sig inför mig att -- citat -- "vi är alla lika på insidan, svarta och vita. Vi har blöder alla rött blod." -- slut citat -- Nåväl, ormar och råttor blöder naturligtvis rött blod de med. Men det finns skillnader.
Andra vita människor som föredrar att betrakta sig själva som "rasligt sensibla" förstår att denna enorma rasliga skillnad i HIV-infektionsfrekvens är verklig -- de tror inte på att Centers for Disease Control förfalskar data -- men de anser att det vore "rasistiskt" att nämna det. De beklagar allt som skulle kunna verka stötande på svarta genom att påminna dem om rasliga skillnader eller -- till och med värre -- allt som skulle kunna minska förekomsten av rasgränsöverskridande sex. Det är bättre att vita kvinnor dör i AIDS, anser de, än att de undviker att ha sex med svarta män.
Nåväl, alldeles i förra veckan publicerades nya AIDS-data baserade på studien av 1,7 miljoner blodgivare i Förenta staterna. Varje donator fick förekomsten av HIV testad med hjälp av en ny metod som skiljer mellan nyligen inträffade infektioner av viruset och infektioner som funnits i donatorns blod i mer än några månader. Undersökningen visade en ny infektionsfrekvens bland svarta som ligger mer än 25 gånger den nya infektionsfrekvensen bland vita. Jag ska upprepa detta: antalet nya HIV-infektioner per capita bland svarta ligger mellan 25 och 26 gånger antalet för vita, vilket antyder att skillnaden mellan svartas och vitas infektionstal ökar snabbt. Emedan heterosexuella svarta män var 14 gånger troligare att bära HIV än vita för fem år sedan, antyder de senaste siffrorna beträffande nya infektioner att det förhållandet nu ligger någonstans mellan 15 och 25: troligen kring 20.
AIDS började som en svart sjukdom i Afrika; det spreds till vita homosexuella genom sexuell kontakt med svarta, och under några år utgjorde vita homosexuella den huvudsakliga AIDS-koncentrationen utanför Afrika; bland heterosexuella håller AIDS nu på att bli till en nästan uteslutande svart sjukdom igen. Utöver de uppenbara beteendemässiga orsakerna till detta, finns det också mer direkta genetiska orsaker: svarta är genetiskt mottagliga för infektion av det AIDS-förorsakande viruset. Detta är en nedärvd raslig skillnad.
Huvudskälet till att AIDS förblir ett bekymmer för vita amerikaner är att heterosexuella vita kan infekteras och blir infekterade av viruset, även om de inte blir det lika lätt som svarta, och när vi blivit infekterade av viruset är det lika dödligt för oss. Det fanns en tid då de huvudsakliga infektionskanalerna för vita var intravenöst narkotikamissbruk samt bisexuella vita män som spred sjukdomen från sina homosexuella manliga partners till sina heterosexuella kvinnliga partners. Nuförtiden är den kraftigt ökade förekomsten av rasgränsöverskridande sex, främst mellan svarta män och vita kvinnor, den huvudsakliga smittokanal sjukdomen haft till den heterosexuella vita befolkningen. Vore det inte för rasgränsöverskridande sex skulle vi kanske ha kunnat sett fram emot att se sjukdomen nästan fullständigt begränsad till svarta och homosexuella.
Det kanske inte tycks som en förlust för oss om vita kvinnor som har sex med svarta klumpas ihop med svarta och homosexuella som en del av vår AIDS-reservoar; vi klarar oss verkligen bra utan dem. Olyckligtvis har emellertid dessa trendmedvetna/slampiga kvinnor också sex med vita män. Och mediamogulerna gör allt de kan för att driva på trenden mot till och med mer rasgränsöverskridande sex genom att producera mer rasblandad TV-underhållning och annonsering. Främst på grund av detta tycks det som om AIDS kommer att fortsätta att utgöra ett hot mot normala vita män och kvinnor samtidigt som det blir en allt mer utpräglat svart sjukdom.
För mig är den intressantaste aspekten på detta den fortsatta vägran hos en stor del av den vita allmänheten att erkänna AIDS-epidemins rasliga aspekter. Till och med människor som inte tillhör den Politiska Korrekthetens fanatiker blir förlägna av varje diskussion i ämnet. Att varna vita kvinnor för att sexuell kontakt med en svart man nuförtiden är ungefär 20 gånger så troligt att resultera i en HIV-infektion som kontakt med en vit man, förefaller vara väldigt anstötligt för dessa överkänsliga själar. För dem är det som att skrika "nigger" på allmän plats. Det är helt enkelt så genant att de inte kan hantera det.
Ni förstår, jag stöder hövlighet och värdighet i rasrelationerna lika mycket som någon annan. Jag har aldrig varit lagd åt att vara omotiverat anstötlig. Men jag har dessutom aldrig varit lagd åt att sticka huvudet i sanden eller vägra att ta itu med relevanta fakta: i synnerhet fakta som är relevanta för det ständigt växande och allt hotfullare rasproblemet i Amerika. Under dessa sändningar har jag talat om den mycket större svarta brottsbenägenheten. Jag har talat om fängelsestatistiken och mordstatistiken och rånstatistiken och våldtäktsstatistiken. Denna statistik kommer från det amerikanska justitiedepartementet och folkbokföringen och FBI, och den visar verkligen radikala skillnader i svartas och vitas beteende. Dessa beteendemässiga skillnader grundar sig på ras, på gener -- inte på inkomst. Man kan se dessa radikala skillnader i kriminellt beteende mellan svarta och vita i samma inkomstlägen. Och denna brottsstatistik, precis som AIDS-statistiken, är relevant. Vita människor behöver känna till dessa rasliga skillnader. Det skulle i själva verket inte skada om svarta vore medvetna om dem också. Hur som helst så talar jag inte om brottsstatistik i syfte att väcka anstöt hos någon eller såra någons känslor. Men ändå, varje gång jag talar om det får jag ta emot samma jämrande brev från vita idioter som frågar mig varför jag inte kan förstå att "vi är alla lika inuti".
Och det är samma sak när jag talar om IQ-skillnader mellan raserna. Dessa rasliga intelligensskillnader är stora, de är verkliga och de är relevanta. Våra skolor befinner sig i den röra de gör idag till stor del på grund av att vi ignorerar dessa rasliga intelligensskillnader, dessa skillnader i problemlösningsförmåga. Det generar i övrigt intelligenta vita människor att tala om dem. De vill inte påminnas om dem. Och sålunda ignorerar de dem och låtsas att de inte existerar. Och sedan hatar de mig för att jag inte låter dessa relevanta sanningar förbli ignorerade; de hatar mig för att jag gnuggar deras ansikten i sanningen.
Min organisation, National Alliance, publicerar material om rasliga demografiska förhållanden. Under flera år har vi distribuerat klistermärken som bär följande ord i stort tryck: "Världens mest utrotningshotade art: den vita rasen -- hjälp oss bevara den." Miljoner av dessa klistermärken har satts upp på staket och lyktstolpar eller fästs på anslagstavlor över hela Amerika. Ni har kanske sett någon. Om ni inte har det, så skicka mig ett föradresserat och frankerat kuvert så ska jag skicka er ett gratisprov. Och givetvis är klistermärket, liksom allt annat vi publicerar, grundat på fakta. Det är grundat på det faktum att vita amerikaner snabbt håller på att bli en minoritet i sitt eget land, precis som människor tillhörande den europeiska rasen redan är en minoritet i världen och håller på att bli en allt mindre minoritet för varje år som går. 1950 var Förenta staternas befolkning 90 procent vit. Idag är den strax över 70 procent vit, och Bill Clinton har skrutit inför sina anhängare om att vita kommer att bli till en minoritet i Förenta staterna inom de närmaste årtiondena. I världen är den vita befolkningen redan nere nära 10 procent -- och det beror på att vita, med sin medicinska vetenskap och sin agrara vetenskap, reducerat dödstalen i de icke-vita delarna av världen och förorsakat befolkningarna där att explodera under 1900-talet.
Hur som helst är det budskap som vårt klistermärke förmedlar så oförargligt och ofarligt som ett budskap kan vara. Inte ett ord om svarta på märket, inte ett ord om att göra någon illa eller om att någon skulle vara överlägsen eller underlägsen någon annan. Ändå bringar det enkla budskapet -- "hjälp oss att rädda den vita rasen" -- oss mer hatpost än någonting annat som vi publicerar. Och jag menar hatpost från vita människor som verkligen blir skärrade när de ser våra klistermärken.
Jag menar naturligtvis inte att alla vita människor blir skärrade när de ser våra publikationer eller hör mitt budskap. I själva verket överträffar vår välvilligt sinnade post -- brev från folk som berättar för oss om hur glada de blivit över att se ett av våra klistermärken eller höra någon av mina radiosändningar, folk som berättar för mig om hur mycket de håller med om budskapet: vår beundrarpost -- hatposten i ett förhållande om tre mot ett. Men detta skulle helt enkelt kunna bero på det enkla faktum att de personer som tycker om vad jag har att säga är en aningen litteratare samling än hatarna; de är mer kapabla att klara av uppgiften att skriva ett brev.
Jag säger detta eftersom jag är medveten om Bill Clintons popularitetsmätningar, och jag vet att alla som gillar Bill Clinton måste avsky vad jag säger. Jag vet naturligtvis att en stor del av Bill Clintons valkrets inte är vit. Demokratiska partiet har satt samman en koalition av icke-vita och allvarligt defekta vita -- homosexuella, feminister, socialbidragsmottagare och så vidare: människor som hyser agg till samhället och anser att de har rätt till särbehandling -- och denna koalition utgör majoriteten av Clintons väljarkår. Jag vänder mig inte till dessa människor. Jag bryr mig inte om vad de tycker. De enda människor i Clintons väljarkår som jag bryr mig om är de mer eller mindre normala och produktiva vita människorna.
Jag säger mer eller mindre normala, för det är svårt för mig att betrakta någon som stöder Bill Clinton som fullt normal. Jag tror att dessa människor behöver få sina huvuden bearbetade -- på allvar. Jag tror att om vi kunde förstå vad som är fel med dessa vita clintonanhängare så skulle vi kunna förstå vad det är som får folk att skicka hatpost till mig när jag publicerar AIDS-statistik eller rasrelaterad brottsstatistik eller andra fakta som står i motsats till vad de fått höra från sin television.
Först trodde jag att dessa människor var rädda för att det material som jag publicerar skulle kunna uppröra svarta och provocera fram ett upplopp och att det var därför de motsatte sig det. Jag skulle naturligtvis inte ta anstöt om en svart organisation publicerade statistik som exempelvis visar att vita människor är mycket mer benägna att ådra sig hudcancer av solexponering än svarta är. Det skulle inte störa mig ett dugg. För det första vet jag att det är sant. För det andra tycker jag att det vore bra för vita att bli påminda om det: det skulle kunna göra dem lite försiktigare att inte bli solbrända. Och om de svarta vill tro att deras relativa immunitet mot solförorsakad hudcancer gör dem till en överlägsen ras, nå, då är det helt okej för mig också. Jag tar inte anstöt.
Men sannerligen; jag tror att de vita människor som blir förbittrade på mig när jag berättar att vi borde bevara den vita rasen inte alls är bekymrade över att detta skulle såra svartas känslor. De är inte bekymrade över att väcka anstöt hos svarta. Det är de som tar anstöt, eftersom det är ett angrepp mot deras religion. En av de saker som lett mig till denna slutsats var att jag märkte att folk som skickar mig hatbrev har en tendens att säga mycket snarlika saker, som om de citerade från en helig skrift. Jag har redan nämnt ett av de heliga citat som jag ofta får höra från dessa människor: "vi är alla lika inuti", vilket bara är ett annat sätt att säga att den enda skillnaden mellan raserna är hudfärgen. Och sedan har vi påminnelsen om att vi alla blöder rött blod. Jag gissar att jag har hört det tusen gånger. Och det är en så korkad sak att säga, att det måste ligga till som så att de citerar från en helig skrift. Det är som att säga att människor har vita skelettben, och skallerormar har vita skelettben, så därför råder det ingen skillnad mellan människor och skallerormar. När de säger att "vi alla blöder rött blod" antas detta avsluta diskussionen. Det är som om de trodde att de sagt något verkligt djupsinnigt.
Och det finns andra verkligt korkade saker som de alla inkluderar i sin litania. Jag har till exempel hört dem säga åtminstone tusen gånger att "det inte finns någonting som en vit ras. Det finns bara en mänsklig ras". Och om ni möter en av dessa idioter ansikte mot ansikte, så kommer han att bevisa för er att det inte finns någonting som en vit ras. Han kommer att lägga sin hand på ett vitt papper och triumferande framhäva att hans hudfärg -- och min -- egentligen inte är vit som papperet. Slutpratat.
Ni förstår, jag kallade dessa människor för idioter på grund av att de säger korkade saker. Men sannerligen; de flesta av dem är inte idioter. De flesta av dem kan lista ut hur man handhar sin videoapparat, och en del av dem kan till och med fylla i sina egna skattedeklarationer, vilket är mer än jag klarar av. De säger alla samma korkade saker på grund av att dessa saker kommer från en katekes. De är påståenden sprungna ur en religiös ortodoxi. De tror egentligen inte på att när jag säger att "jag är en vit man", så kan de vederlägga mig genom att visa mig att min hudfärg inte är densamma som ett vitt pappers. De tror bara detta i sin egalitära fantasivärld. Och skälet till att de blir förargade när de ser mina klistermärken om att bevara den vita rasen är att jag utmanar deras religion som säger åt dem att det inte finns någon vit ras. Jag säger till dem att vad de tror på inte är verkligt; det är bara fantasi. Och det förargar dem. Det gör dem hatiska. Det är därför som de skriver hatbrev till mig som är fulla av ångest och passion och bitterhet istället för att bara ignorera mig eller skratta åt mig som en oupplyst hedning. De känner sig hotade. På någon medvetandenivå förstår de att deras religion är ren fantasi. De kan vara Religiöst Korrekta -- de kan vara gudfruktiga -- när de är tillsammans med andra egalitärer. Men i närvaron av en kättare känner de sig hotade, då de, som jag sade, förstår på någon nivå att deras Religiösa Korrekthet bara är fantasi. Den står inte pall för en granskning i den verkliga världen. Den kommer att kollapsa som ett korthus. Det är därför som de hatar varje avvikande mening, varje kättare.
Jag ska säga det igen: när jag får se en hel del annars intelligenta människor säga samma korkade saker som om de reciterade heliga skrifter eller läste ur katekesen, och när de svarar med ångest och hat då de blir emotsagda, då misstänker jag att jag har att göra med medlemmar av en religiös kult -- och i det här fallet är det jämlikhetskulten. Dessa är människor för vilka påståendet att det inte finns någon skillnad mellan vita och svarta utöver hudfärg inte är ett vetenskapligt påstående: det är ett religiöst påstående. De blir skräckslagna när jag upplyser vita kvinnor om att sexuell kontakt med en svart man är ungefär 20 gånger så troligt att ge dem AIDS som sex med en vit man, inte för att de tror på att jag påstår något som är vetenskapligt inkorrekt, utan för att jag påstår någonting Religiöst Inkorrekt; jag påstår något hädiskt som hotar deras tros grundvalar. De reagerar inför mig på samma känslomässiga sätt som en gudfruktig kristen på 1400-talet kunde ha reagerat inför någon som offentligt tillkännagav att han inte trodde på jungfrufödsel. Och de människor som jag väcker anstöt hos genom att förkunna sanningar som står i strid mot deras egalitära trosuppfattningar skulle i själva verket, precis som deras kristna motsvarigheter på 1400-talet, vilja se mig bränd på bål.
Ni förstår, den här affären med att göra religion av jämlikhetsivern är inte bara ett märkligt psykologiskt fenomen som endast lämpar sig för som forskningsområde för studenter av abnorm psykologi: det är ett extremt farligt fenomen som varje patriot -- och i själva verket varje rationell person -- borde vara mycket bekymrad över. Till att börja med förfogar jämlikhetskultens präster och biskopar över det mäktigaste instrument för övertalning och hjärntvätt som någonsin existerat: de är härskarna över Hollywood och Madison avenue, över TV och film, över alla de inflytelserikaste nyhetstidningarna och tidskrifterna. Genom att använda sitt instrument för tankekontroll har de övertygat de påverkbaraste segmenten av vår befolkning om att vissa begrepp är heliga och inte får ifrågasättas: begrepp som demokrati, jämlikhet, mångfald och mångkultur. Dessa är heliga begrepp som aldrig får ifrågasättas av kultens medlemmar. Och andra begrepp är obestridligt onda: rasism, patriotism, sexism, homofobi, antisemitism -- ah, ja just det, antisemitism måste motsättas över allt annat av kultmedlemmarna.
Kulten har uppträtt under många skilda förklädnader i olika tider och på olika platser. Ibland har den kallats kommunism, ibland demokrati, men den underliggande föreställningen har alltid varit jämlikhet, och profeterna och biskoparna har alltid varit samma människor -- det vill säga människor från samma stam, den stam som Karl Marx och Michael Eisner och Steven Spielberg tillhört eller tillhör. Och de har predikat sitt gift, sitt hat mot kättare, mot alla som ifrågasatt deras jämlikhetsdoktrin. De har mördat fler människor i jämlikhetens namn än som har mördats för någon annan religions skull. Som den store ryske patrioten Alexander Solzhenitsyn noterade för bara några månader sedan, blev två generationer av de bästa av hans folk selektivt mördade i jämlikhetens namn -- alla som utmärkte sig, alla som stod ut från massan, alla vars duglighet blottlade lögnen om mänsklig jämlikhet, mördades av egalitärerna som höll Ryssland i ett strupgrepp. Och de skulle faktiskt göra samma sak i Amerika om de bara kunde.
Det är något att komma ihåg varje gång ni hör en kultmedlem jämra sig över att "vi är alla lika på insidan". Det är något att komma ihåg när den enkla varningen att kontakt med svarta är det vanligaste sättet för vita kvinnor att smittas av AIDS-viruset, lockar fram ett flinande svar från en kultmedlem om att "deras blod är lika rött som ert". Dessa kultmedlemmar bryr sig egentligen inte om hur många vita kvinnor som ådrar sig AIDS från svarta eller hur många vita människor som faller offer för svarta brottslingar. Deras enda bekymmer är att folk inte blir påminda om dessa saker.