Herr D. går sedan vidare med att fråga, och jag citerar: “Vad kan vi någonsin göra för att befria vår kultur från det judiska strupgreppet på vår media och det liberala greppet om våra institutioner? Det förefaller som om vi inte kan göra mycket utan rika och kloka människor högst upp, såsom vår nations grundare för två sekler sedan, som reser sig upp och griper makten över vår Republik för att återställa ordning och anständighet i våra samhällen.” — slut citat —
Jag citerade inte ur herr D:s brev för att det är exceptionellt på något sätt, utan snarare för att det är typiskt för många brev jag får. Folk säger till mig: “Hallå där, jag har verkligen lärt mig mycket av dina sändningar. Jag förstår mycket bättre nu vad som pågår, men vad kan jag göra åt det? Jag är frustrerad och arg, men hur kan jag hjälpa till att rätta till saker och ting? Det förefaller helt och hållet som om judarna och deras vänner är allt för mäktiga.”
Nåväl, innan jag börjar svara på herr D:s och många andra lyssnares fråga, så låt mig diskutera med er ett antal aktuella nyheter som är relevanta för frågan. En av dem är jag säker på att ni redan har hört en hel del om: det gäller det ramaskri som kom från media när Atlanta Braves kastare John Rocker fällde några uppriktiga kommentarer för tidningen Sports Illustrated. Rocker, som är en infödd georgiabo, uttryckte sitt ogillande av staden New York. Han sa att när man åker tunnelbana i New York finner man sig själv hoppackad tillsammans med alla slags främmande och motbjudande människor: missfoster med rosa hår, homosexuella med AIDS, svarta brottslingar som nyss kommit ut ur fängelse för femtioelfte gången, socialbidragsmödrar omgivna av sina svärmar av telningar. Och han sade också — citat — “Det jag tycker sämst om beträffande New York är utlänningarna. Man kan vandra ett helt kvarter i Times Square utan att höra någon tala engelska. Asiater och koreaner och vietnameser och indier och ryssar och spanjorer och allt annat som finns där uppe. Hur i helvete kom de in i landet?” — slut citat —
Ja, ni förstår, jag kände mig på det sättet varje gång jag var tvungen att åka till staden New York. Tunnelbanorna är som en uppvisning av missfoster. Times Square är som en uppvisning av missfoster. New York är en avskyvärd och deprimerande plats. Och vet ni vad? Miljoner — och jag menar miljoner — andra vita amerikaner känner det på samma sätt som John Rocker och jag gör. Jag menar, låt oss vara uppriktiga. Staden New York är en vämjelig plats. Den är smutsig, degenererad, pervers och mer än någonting annat: främmande. Det finns ingenting amerikanskt med den. Om det stod i min makt att kärnvapenbomba en plats — att göra en enorm upplyst parkeringsplats av stället — skulle jag inte tveka en sekund.
Så hur som helst, vad hände John Rocker när han helt enkelt uttryckte en åsikt som delas av miljoner andra vita amerikaner? Judarna löpte amok. Rocker talade om deras stad! Han sa att han inte alls tyckte om den underbara mångfald och mångkultur de hade arbetat så hårt för att föra till New York för att göra New York till det slags plats som de känner sig hemma i, ungefär som en basar i Mellanöstern. Och sålunda radade judarna upp alla sina liberaler och sina köpta politiker med borgmästare Giuliani i spetsen — för att kräva att Rocker straffades. “Gör er kvitt honom!”, krävde den obotligt liberale icke-judiske sportredaktören på Atlanta Constitution, Mark Bradley.
Rockerhistorien var den största tilldragelsen i nyhetsvärlden förra veckan. Varför? En baseballstjärna sade offentligt vad alla vet är sant, och judarna och alla andra i deras läger kräver att han avstängs från sitt yrke och fördöms av alla Politiskt Korrekta amerikaner. Av det hatiska innehållet i deras fördömanden av honom, misstänker jag att många av dem skulle vilja se honom korsfäst på Times Square. Återigen, varför?
Nå, jag ska berätta för er varför. Det är för att judarna har byggt ett korthus, och de är rädda för att någon ska blåsa för hårt på det så att det rämnar. Om John Rocker hade sagt någonting uppenbart felaktigt, såsom tillkännagivit att jorden är platt eller om han hade uttryckt ett personligt ogillande gentemot sina sydstatsfränder, till exempel, så skulle ingen ha ställt till med väsen, trots att han är en celebritet och hans offentligt uttryckta åsikter således skulle kunna leda till att en del barn börjar tro på att jorden är platt eller utveckla ett irrationellt hat mot sydstatare. Men han sa något som alla vet är sant, och han sa att han inte tycker om det, och judarna krävde att få hans huvud.
Ni förstår, vi förväntas alla låtsas att vi tycker om det. Vi förväntas alla låtsas att vi verkligen uppskattar möjligheten att åka tunnelbana bredvid en bög med AIDS eller en svart ligist med rastafarifrisyr eller en socialbidragsmoder med en hord av negerungar. Vi förväntas låtsas att vi ser det som en kulturellt berikande upplevelse att vandra genom Times Square utan att se någon som ser ut som oss eller höra någon som talar engelska. För om vi inte låtsas, så kanske även andra slutar att låtsas, och då kommer korthuset att rämna. Det är som barnet i massan av åskådare som säger högt: “Men mamma, kejsaren är ju naken!”
Den viktiga poängen här är att judarna och deras underordnade vet att deras hela tillvaro är byggd på lögner, att den är beroende av inbillning för sitt fortsättande. Feministerna och bögarna och socialbidragsslöddret och de icke-vita vet också att trots deras uppenbara fasad av styrka, trots deras röstmajoritet, så är deras situation mycket oviss. De vet att de inte har förtjänat sin privilegierade position i vårt samhälle. De vet att den är konstgjord, ett verk av rök och speglar och att om vi beslutar oss för att sluta försörja dem och tolerera deras upptåg, kommer de att få klara sig själva, och då kommer de att vara i knipa. Politikerna känner hur deras kragar börjar strama åt — i deras självförvållade fruktan kan de föreställa sig repet om deras nackar — när någon som Rocker uttrycker en enkel sanning som hotar hela den maktstruktur från vilken de får sin näring.
De judiska mediamogulerna ställde till med ett sådant väsen kring Rocker för att de är rädda för sanningen. Om de stod på fast mark skulle de inte ha någonting att frukta. Men de står inte på fast mark, och de vet om det. Det är därför som de blir hysteriska när någon förkunnar sanningen högt nog för att andra ska höra. Det är därför som de kräver att få Rockers huvud serverat. Fundera på betydelsen av den judiska reaktionen mot Rocker, så är jag säker på att ni kommer att hålla med mig.
Den andra aktuella nyhetstilldragelsen som jag ska nämna är tillkännagivandet från judarna att de är villiga att sluta fred med sina arabiska grannar i Mellanöstern — om vi betalar för det. Och den nota som de presenterar för oss är 100 miljarder dollar. Jag ska läsa upp de första raderna för er ur förstasidan ur den engelskspråkiga upplagan av Jerusalem Post. Detta var för tre veckor sedan, 10 decembernumret. Jag citerar: “Om allt går som planerat kommer palestinska och israeliska förhandlare att samlas om 10 månader för att lägga sista handen vid ett permanent fredsavtal samtidigt som regeringens säkerhets- och finansexperter beräknar priset för freden. Teknokraterna kommer att summera det och skriva ner en summa — av upp till 100 miljarder dollar, enligt en del diplomater. De kommer sedan att vända sig till den amerikanska regeringen för bekostande av huvuddelen av överenskommelsen.” — slut citat —
Artikeln i Jerusalem Post fortsätter sedan med att klaga över att inte alla amerikaner är hågade att lämna över 100 miljarder dollar till Israel och att det kommer att krävas en del judiska påtryckningar för att övertala dem. Artikeln citerar Alabamas republikanske kongressledamot Sonny Callahan, ordförande för en utlandsbiståndskommitté. Callahan säger, och jag citerar: “Vi är glada över att ge Israel ekonomisk hjälp, men för guds skull! Ett hundra miljoner dollar så att det kan komma till stånd ett fredsavtal för att hindra israeler från att döda palestinier och palestinier från att döda israeler?
Presidenten och Madeleine Albright tycks tro att det finns ett pengaträd här i Washington och att allt de behöver göra är att hosta fram en idé som låter bra och sedan komma hit och få pengarna.” — slut citat — Callahan fortsatte med att säga att judarna mycket väl kan komma att få sina 100 miljarder dollar från det amerikanska folket, men att de kommer att få det utan hans röst.
Jerusalem Post citerar andra amerikanska publikationer som är mer sympatiskt inställda till judiska behov än Callahan. Floridas republikanske Mark Foley, till exempel, säger att inget pris är för högt för att hålla Israel på gott humör: — citat — “Priset kan så vara astronomiskt, men fredsprocessen är i ett kritiskt ögonblick. Vi kan spendera miljarder dollar på en eskalerande konflikt genom att försvara Israel, eller så kan vi bara lägga fram pengarna på bordet för att få fred.” — slut citat — Hur många gånger i det förflutna har vi inte hört den ursäkten om “att hjälpa fredsprocessen” när judarna sträckt fram sina händer för att få en allmosa? Vi har finansierat judarnas krig mot dess grannar, och nu förmodas vi finansiera den militära uppbyggnad de vill ha så att de ska känna sig trygga om de stiftar fred med sina grannar.
Och judarna är givetvis ganska övertygade om att Clinton kommer att göra allt han blir tillsagd i den här frågan. De tror att innan Clinton lämnar sin post kan de få sina 100 miljarder dollar från de amerikanska skattebetalarna till och med utan kongressledamot Callahans hjälp. De är emellertid lite mer bekymrade över det fortsatta stödet efter det. Även om folk nära George Bush sagt åt judarna att inte bekymra sig, att Bush kommer att vara en lydig tjänare åt Israel, är judarna bekymrade över att många amerikaner kommer att nå gränsen för hur mycket av sitt blod de är villiga att få utsuget av judarna. Jerusalem Post citerar ogillande vad den kallar för en “våg av neoisolationism” som sveper över landet.
Ni förstår, vi har hostat upp pengar till stöd för Israel närhelst judarna krävt det — 70 miljarder dollar under enbart de sista 25 åren — och fått tänderna utsparkade i gengäld i och med att judarna spionerar på oss, stjäl vår militärteknologi och sedan säljer den till kineserna — för att inte nämna vad de gör mot oss i Amerika med sina regeringspåtvingade program för mångfald och mångkultur.
Låt oss titta lite närmare på det här senaste kravet. De har kommit med antydningar om detta under merparten av året, men beloppen de talat om har varit mindre, eftersom dessa mindre belopp bara varit avsedda att täcka kostnaden för ett tillbakadragande från ockuperat territorium på ett eller annat område; de sa oss aldrig vad den totala räkningen skulle bli för fred med alla deras grannar. De berättade till exempel för oss nyligen att vi var tvungna att hosta upp 18 miljarder dollar om vi ville att de skulle lämna tillbaka golanhöjderna till Syrien från vilken de stal dem för 25 år sedan — naturligtvis med vår hjälp. De har berättat för oss att 10 miljarder av de 18 miljarderna kommer att användas för att omflytta 17.000 judiska bosättare från golanhöjderna till Israel.
Ni förstår att nu tenderar dessa judiska bosättare att ha större familjer än stadsjudar, men låt oss bara göra en mycket försiktig uppskattning av 3,4 judar per bosättarhushåll: det innebär 5.000 judiska hushåll som behöver omlokaliseras — för 10 miljarder dollar, eller 2 miljoner per hushåll. Sannerligen! Judarna kräver 2 miljoner dollar från oss för varje familj med 3,4 judar som omlokaliseras från stulet syriskt territorium till Israel. Och dessa judiska bosättare har bosatt sig på golanhöjderna tvärt emot Förenta nationernas resolutioner och tvärt emot krav från den amerikanska regeringen att inte låta judar bosätta sig illegalt på ockuperat arabiskt territorium. Nu förmodas vi ge var och en av dessa judiska familjer 2 miljoner dollar, ur våra fickor, så att de kan köpa åt sig själva det slags palatsliknande bostäder som de anser att judar är naturligt berättigade till. En sak kan jag verkligen säga om dessa hebréer: de har verkligen mer fräckhet i sig än någon trodde var möjligt.
Låt oss göra lite mer räkning. Det finns uppskattningsvis fem miljoner judar som bor i Israel: låt oss säga 1,5 miljoner judiska familjer. Under Israels 51-åriga existens har amerikaner hostat upp uppskattningsvis 100 miljarder dollar i bistånd — som jag sade för ett ögonblick sedan, 70 miljarder dollar under bara de gångna 25 åren. Det tyska folket har hostat upp uppskattningsvis samma belopp.
Nu siktar judarna på ytterligare 100 miljarder dollar från oss innan deras gosse Clinton lämnar sin post om ett år. Tre hundra miljarder dollar uppdelat bland 1,5 miljoner judiska familjer resulterar i en gåva om 200.000 dollar per judisk familj. Det inkluderar inte räntan. Och de gnäller ständigt efter mer! “Oi, veh! Giv oss tillbaka guldet ni stjäla från oss under kriget. Giv oss våra löner från när vi trälade som slavarbetare under kriget. Kompensera oss för detta! Kompensera oss för detta! Oi, veh! Ni låta tyskar knuffa oss in i gaskammare under kriget, och ni inte hjälpa oss. Nu ni måste betala oss för detta! Och om ni inte giva oss 100 miljarder dollar nu så vi inte göra fred med våra grannar och detta vara erat fel!”
Nåväl, nu så är redaktörerna på Jerusalem Post ganska säkra på att politikerna i Washington kommer att gå med på deras senaste krav — och jag tror att de har rätt beträffande detta — men de är oroliga att de amerikanska skattebetalarna håller på att få nog. De är oroliga över vad de kallar en “våg av isolationism”. De är oroliga över att den genomsnittlige amerikanen ska börja utföra lite matematik. Amerikaner som arbetar dubbla skift nu så att de ska kunna spara pengar nu för att deras barn ska kunna gå på college skulle kunna börja undra varför de skulle betala två miljoner dollar för varje judisk familj omflyttad från golanhöjderna.
Så kommer amerikaner att börja utföra enkel matematik? Definitivt inte av sig själva. Det är inte det att de inte kan räkna. Det är att de inte kommer att göra det på eget initiativ. Och till och med om de gjorde det, så skulle de vara rädda för att dra rätt slutsatser av det, eftersom dessa slutsatser skulle vara Politiskt Inkorrekta. De behöver någon som föregår med ett exempel för dem, någon som säger åt dem att det är OK att vara rasande över Israels krav att de behöver 2 miljoner dollar av våra pengar att ge till varje judisk familj som bosatt sig illegalt på stulet land på golanhöjderna — precis som de behöver någon som John Rocker för att säga högt vad de själva har tänkt på beträffande det tilltagande mångkulturella kaoset i Amerika.
Så nu kan ni se hur dessa två nyhetstilldragelser som vi just diskuterat är relevanta för den fråga Alfred D. ställt: “Vad kan vi göra för att bryta det judiska strupgreppet?” Den överdrivna, nästan hysteriska reaktionen mot John Rockers enkla uttalande visar oss hur osäker judarna själva förstår att deras situation är: hur rädda de är att någon ska vakna bland oss från vår trance och att vi ska bli förmögna att bryta dras strupgrepp. Och deras förbluffande skamlösa och giriga försök att plundra oss på ytterligare 100 miljarder dollar innan Clinton lämnar sin post visar oss en av deras främsta sårbara punkter. De överträffar alltid sig själva. De tror att vi är så dumma, så lättlurade, så fårskocksaktiga, att de kan komma undan med vad som helst, att vi aldrig kommer att lista ut det och aldrig slå tillbaka.
Och till och med om vi listade ut det, så har de röstsystemet för att hålla oss under kontroll. De har degraderat vår väljarkår till den grad att alla av de människor som är beroende av dem för oförtjänta privilegier — feministerna, de homosexuella, de icke-vita och socialbidragsslöddret — kan överträffa våra röster i antal och hålla oss på vår plats.
Det är en underlig situation när judarna girigt famnar efter mer och mer, och samtidigt är förskräckta över att deras värd kan komma att vakna upp och besluta sig för att befria sig själv från dem. Men judarna är minst sagt märkliga varelser. Och det står klart att de flesta viktiga saker som vi kan göra för närvarande är att göra oss hörda högt och upprepade gånger för en allt större publik att: “Se här! Kejsaren är naken!”
Vi måste avsiktligt göra vad John Rocker gjorde oavsiktligt, och vi måste göra det med varje media som står oss tillgänglig, inte bara med tidningar som vänder sig till sportfantaster. Och vi måste tala om mer än de förevisningar av missfoster som judarna förvandlat staden New York till. Vi måste tala om judarnas policy av öppna gränser, judarnas kampanj för att öka frekvensen av rasgränsöverskridande giftermål mellan vita och icke-vita, om vad judarna har gjort mot våra skolor, om den judiska kontrollen över våra nyhets- och underhållningsmedia, om det judiska greppet om vår regering, om judarnas korrumpering av våra politiker — och om judarnas pågående stöld av vårt nationella välstånd.
Hör här! Till och med den mest avtrubbade soffpotatisen, till och med den mest tanklösa lämmeln, kan fås att känna vrede över judarnas plan för att stjäla 2 miljoner dollar av våra surt förtjänta pengar och ge dem till varje judisk familj som nu olagligt bosatt sig på Syriens golanhöjder, förutsatt att vi gnuggar hans ansikte i det. Vi kanske inte har John Rockers celebritetsstatus, men vi får en allt högljuddare röst, och ni kan vara säkra på att vi inte kommer att kräla i stoftet och be om ursäkt på det sätt som celebriteter normalt gör när judarna smäller dem på fingrarna för deras Politiska Inkorrekthet. När judarna själva tillhandahåller oss saker såsom deras senaste krav på 100 miljarder dollar för att stifta fred med sina grannar och för att betala för omflyttningen av judiska familjer till tvåmiljonerdollarsbostäder i Israel, så kommer vi slutligen att få till och med celebriteterna att tala ut och vägra att be om ursäkt. Och korthuset kommer att rämna.
Det är svaret på herr D:s fråga. Judarna är sårbara. Kejsaren är naken. Vi är tvungna att tala ut, utan rädsla eller tvekan eller ursäkt. Vi måste föregå med exempel. Om vi gör det så kommer andra att följa, och vårt folk kommer att bli fria.